Sparar du i ryska fonder? Då har du kanske följt det ryska valet med särskilt
intresse.
Och handen på hjärtat - trots allt du hört om bristande demokrati och respekt
för mänskliga rättigheter i Ryssland - hoppades du verkligen på att president
Vladimir Putin och hans parti Enade Ryssland skulle förlora makten? Att
demokratin skulle öka på bekostnad av stabiliteten?
Förmodligen inte.
Och ungefär så resonerar många ryssar. Mer pengar i plånboken och en förutsägbar
väg mot tekniska och ekonomiska framsteg hamnar högre upp på önskelistan än
demokrati.
*Ett stabilt Ryssland *torde också stå överst på många västerländska
statschefers önskelista. Ryssland är visserligen inte vad det var under kalla
krigets dagar, men det är fortfarande en militärmakt att ta på stort allvar.
Hur säkerhetsläget skulle påverkas om i dagsläget okända politiker skulle få
ökad makt över Rysslands utrikespolitik är svårt att säga. Visst kan man hoppas
på makthavare som visar mer ödmjukhet och kompromissvilja i den internationella
politiken än Putin. Men trots sina brister är han en välkänd och i huvudsak
pålitlig förhandlingspartner. Det har ett stort värde i sig.
Det finns därför ett mått av hyckleri när medier, opinionsbildare och politiker
fördömer Vladimir Putin och kallar Ryssland en diktatur eller polisstat. Många -
ryssar såväl som andra - skriver under på att Ryssland behöver mer demokrati,
rättsäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter. Men det ska helst inte kosta
något, varken på det ekonomiska eller politiska planet.
*Kritikerna har rätt:* Ryssland har under Putins ledning rört sig bort från
demokratin, inte mot den. Medierna kontrolleras åter i allt högre grad av
staten, demonstrationsfriheten har begränsats. Oppositionspartierna motarbetas.
För säkerhets skull höjdes spärren för att komma in i parlamentet, duman, till
sju procent före gårdagens val. Det betyder att de flesta av
oppositionspartierna är chanslösa.
Morden på journalisten Anna Politkovskaya och den avhoppade KGB-agenten
Alexander Litvinenko är ännu ouppklarade. Deras skugga faller över Krimpalatset.
Även när det gäller den ekonomiska politiken finns det exempel på hur den
politiska klassen använt sin makt för att berika sig själva och straffa ut
konkurrenter som växt sig för starka.
Och i utrikespolitiken spelar Ryssland en många gånger tveksam roll. Länder som
Iran, Burma och Nordkorea finns med på kompislistan. Ryssland har genom att
ställa sig på Serbiens sida länge blockerat Bosniens strävan efter självständighet.
I Europa har Ryssland visat sig berett att aggressivt hävda sin makt genom sina
gastillgångar.
*Men trycket på Putin* och hans parti att utverka verklig förändring i
demokratisk riktning är i realiteten närmast obefintligt.
Av allt att döma har det ryska valet i går bekräftat den ganska dystra bilden.