Lokalrevyn i Åtvidaberg är räddad. Kommunpolitikerna i Åtvid vet att förse lokalrevyn med hot stuff. Nyårsrevyn behöver inte ens repetera. Det är bara att spela upp händelseförloppet i kommunhuset. "Virrigt värre" är ett passande namn.
Efter valet 2002 tog de fyra borgerliga partierna samt Kopparpartiet och Rotpartiet över styret.
Centern lämnade den läckande skutan 2003, Rotpartiet har i praktiken upphört, och nu vill moderaterna sparka kommunalrådet Lars Rasch (åp).
Han duger inte, säger moderaterna, som tidigare höjde den socialdemokratiske utbrytaren till skyarna. Får inte m sin vilja igenom hoppar de av.
Majoritetsalliansen har i praktiken upphört att fungera. Kaoset är totalt.
Det är att raljera över och skratta åt det stora tabberaset i Åtvidaberg. Men skrattet fastnar i halsen. Kommunen dras med en eländig ekonomi, strukturproblemen är uppenbara och det nu sönderfallande styret har misslyckats på viktiga punkter.
I dagens Corren signalerar socialdemokraternas Marita Dahlgren att partiet är berett att ta sitt ansvar när borgaralliansen spricker. Någon form av "expeditionsministär" fram till valet 2006 måste till. Ett samarbete där s och m ingår kan inte uteslutas. I Åtvidaberg kan inget uteslutas.
Göran Ericsons lön
LO kartlägger varje år inkomstskillnaderna mellan eliten ochindustriarbetarna. Till kategorin elit räknas verkställande direktöreri kommunala bolag. LO:s senaste kartläggning visar att inkomstgapetfortsätter att vidgas. Medan inkomstskillnaderna minskade 1950-1980,ökar de sedan 1990-talet. 2003 var genomsnittsinkomsten hos den samlademakteliten 11,7 gånger så stor som industriarbetarnas genomsnittslön.
Eliten, eller delar av, kan vidare gotta sig åt orimliga och befängda pensionsvillkor.
Storföretagen gick före. Den offentliga sektorn följer efter. Detsenast uppmärksammade exemplet är Stångåstadens vd Göran Ericson. Hansårsinkomst uppges till ca 1,7 miljoner kronor. Pensionsavtalet beräknastill nio miljoner kronor.
Det kommunägda Stångåstaden AB:s styrelseordförande är Jan Österlind (s).
Han är ordförande i LO-förbundet Grafikerna. När Österlindtillfrågas om Ericsons lön svarar han att "Bra chefer ska ha brabetalt".
Visst. Knappast någon invänder mot detta. Frågan är var gränsen för"bra betalt" går. Sex industriarbetarlöner eller tio? Skulle GöranEricson lägga ner mindre kraft på sitt arbete om han "bara" tjänademotsvarande fyra industriarbetarlöner?
Den intressanta frågan är varför den ledande fackföreningsmannen JanÖsterlind och socialdemokraterna i Stångåstadens styrelse driver på föratt öka inkomstskillnaderna i samhället.
Enligt LO:s vice ordförande Erland Olausson och Metalls ordförandeGöran Johnsson äventyrar elitens inkomstökningar lönebildningen. Varförska grafiker och andra arbetare hålla tillbaka sina lönekrav när elitengör motsatsen.
Torbjörn Gustavsson
Socialdemokratisk krönikör