Det är Europadagen i dag.
Den 9 maj 1950 lade Frankrikes utrikesminister Robert Schuman fram ett förslag att bilda en kol- och stålgemenskap. Samarbetet ledde senare fram till den Europeiska gemenskapen.
Avsikten var från första stund att ena Europa för att bevara freden. Oavsett den kritik som finns mot dagens EU, har projektet varit braksuccé. I dag är vi alla européer, vi lever i fred och är rimligt överens om en mängd grundvärderingar när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och samhällsbyggnad.
Det är lätt att glömma att krig mellan Europas länder snarast var normaltillståndet från Romarriket fram till andra världskriget. In i våra dagar delades öst från väst av järnridån. Såren efter den epoken har ännu inte läkt ut.
Den tid vi lever i är sannolikt den lyckligaste Europa upplevt - och EU är en av orsakerna till det.
Två framtidsfrågor braskar för EU; konstitutionen och utvidgningen. När Nicolas Sarkozy valdes till Frankrikes president i söndags tog den förra ett steg framåt, den senare ett steg tillbaka.
Sarkozy gick till val på att stoppa Turkiets EU-medlemskap. Om han verkligen lyckas återstår att se, men det är inte positivt med ännu en europeisk statschef som är skeptisk till både utvidgning och invandring.
När det gäller konstitutionen kan Sarkozy däremot hjälpa EU framåt.
Förslaget till en konstitution för Europa undertecknades av EU:s samtliga statschefer redan 2004. Behovet är skriande. EU är tungrott, byråkratiskt och svårt för medborgarna att begripa.
Konstitutionen förtydligar och förenklar. Den stärker barnets rättigheter och förbjuder all sorts diskriminering. Miljötänkande, jämställdhet och social rättvisa ska beaktas vid alla EU:s beslut. Konstitutionen ger EU handlingskraft när det gäller internationell brottslighet och vid konfliktlösning i andra delar av världen.
Den gör vad många medborgare efterlyst. Och konstitutionen välkomnas av 61 procent av EU:s invånare. Endast 22 procent är negativa. 18 länder har redan ratificerat det nya fördraget och bara var tionde EU-medborgare anser att projektet bör läggas ner.
Men så kom den där folkomröstningen, den 29 maj 2005, när franska folket röstade nej. Valdeltagandet var visserligen mycket lågt, men sedan den dagen ligger förslaget på is.
När fransmännen nu valt Sarkozy till president skapar det nya möjligheter. Han vill se en nedbantad konstitution - utan att folkomrösta på nytt. EU:s ordförande Angel Merkel, tysk förbundskansler, driver samma linje. Det är fullt möjligt att Nederländerna - vars befolkning också sagt nej till det aktuella förslaget - kan acceptera en sådan lösning.
Förhandlingar återstår om vad som ska bantas bort ur fördraget. Men konstitutionen behövs. Inte minst för att EU ska mäkta med att fortsätta växa och skapa förutsättningar för stabilitet, tillväxt och mänskliga rättigheter i länder som Moldavien, Serbien, Ukraina och Makedonien.
De och många fler är värda att dela det välstånd vi tar för givet inom EU.