Tjänstemännen på regeringskansliet blir bara fler, rapporterade Ekot i går. För åtta år sedan var de 1700 och nu är de 2400. Även om en stor del av ökningen beror på mer internationellt arbete så är det också fler tjänstemän som är sysselsatta med att formulera mål i regleringsbreven till andra myndigheter -- mål som sedan ska återrapporteras till regeringskansliet.
Enligt statsvetaren Göran Sundström som forskar om arbetet på regeringskansliet vill regeringen styra och kontrollera myndigheternas verksamhet allt mera precist, men den omfattande kontrollapparaten är inte särskilt effektiv.
"Det är mycket pengar som skulle kunnat användas till annat", säger Göran Sundström till Ekot.
Dessutom visar en rapport från ekonomistyrningsverket att när politikerna väl fattar beslut så gör de det utifrån vad som sägs i medierna och den allmänna debatten, och inte utifrån myndigheternas årsredovisningar. Med andra ord har vi en stor, kostsam, skattefinansierad tjänstemannastab vars arbete inte kommer till nytta i den utsträckning det var tänkt.
Ändå fortsätter Göran Persson och hans ministrar med greppet att föreslå en ny myndighet för varje fråga som seglar upp på aktualitetsagendan. Förra veckan föreslogs ett nytt jämställdhetsverk som enligt utredaren Gertrud Åström måste ha 30 -- 50 anställda och cirka 100 miljoner kronor i budget "om den inte bara ska bli en maskot".
Om jämställdhetsverket blir verklighet är risken stor att det blir ytterligare en sådan "ideologiproducerande" myndighet som tankesmedjan Timbro tidigare i somras undersökte. Trots att Timbro i undersökningen bara tog med ett fåtal av alla myndigheter (myndigheten statskontoret har just nu till uppgift att räkna Sveriges myndigheter eftersom regeringen inte vet hur många som finns!), och tillämpade principen "hellre fria än fälla" så landar deras beräkningar i att myndigheternas propaganda och opinionsbildning kostade skattebetalarna drygt två miljarder kronor förra året.
Då har vi kommit väldigt långt ifrån det svenska ämbetsmannaidealet om en omutlig, plikttrogen och oväldig tjänsteman.
Sverige behöver både myndigheter och statstjänstemän, men de ska inte vara fler än nödvändigt och de ska inte sitta i Göran Perssons knä.