Många idrottsföreningar i Linköping har nästan inga medlemmar med utländsk bakgrund. Det har Corren uppmärksammat i en artikelserie den 2, 3 och 5 februari.
I de ungdomslag inom hockey och handboll som Corren tittade på var andelen aktiva med utländsk bakgrund så låg som 1,8 respektive 2,4 procent.
Annorlunda ser det ut i Linköpings FF:s ungdomslag. Där har 20 procent av spelarna invandrarbakgrund.
Den tendensen bekräftas av en undersökning som Riksidrottsförbundet gjorde bland ungdomar med invandrarbakgrund 2002. Problemet är inte att dessa inte idrottar - för det gör de.
Men det finns en tydlig tendens till segregation mellan sporterna. Inom fotbollen är ungdomar med utländsk bakgrund - killar, i första hand - till och med en aning överrepresenterade. Andra sporter, som hockey och handboll, förblir nästan kusligt helsvenska.
Könsskillnaderna är också större bland ungdomar med utländsk bakgrund. Tjejerna sportar mindre än andra svenska tjejer och skillnaderna mellan dem och killarna är stora.
Ännu ett problem som Riksidrottsförbundet ringat in är att färre har blivit tillfrågade om de vill utbilda sig till idrottsledare bland de med invandrarbakgrund. Få tycks bli förtroendevalda eller anställda inom idrottsrörelsen.
Segregation, glastak för invandrare och ojämlikhet mellan könen. Idrottens värld ser naturligtvis inte annorlunda ut än samhället i övrigt. Förmodligen är problemen mindre inom idrotten.
Inget pekar nämligen på någon diskriminering i själva verksamheten, sporterna.
Tvärtom vittnar ungdomar med utländsk bakgrund - även detta i en undersökning från Riksidrottsförbundet - om att idrotten är en "frizon". Prestationen är det som räknas, personens bakgrund är ovidkommande. Vilket upplevs som befriande.
Just därför är den segregation som finns inom idrotterna värd att arbeta vidare med. Den breda idrottsrörelsen är en del av vårt svenska samhällsbygge. Vill vi förbättra integrationen är det svårt att tänka sig ett bättre sammanhang. Mönster kan brytas, klyftor överbryggas.
Att så få med invandrarbakgrund söker sig till hockey och handboll säger något viktigt om integration: Hur avgörande det sociala sammanhanget kan vara för våra val.
Att välja hockey faller sig mindre naturligt om ingen av kompisarna - som kanske har liknande bakgrund - drar med dig till träningen.
Oskyldigt i sig.
Men problematiskt när strukturer uppstår som skiljer människor med olika bakgrund från varandra. I idrotten precis som i samhället i övrigt.
Självklart finns det också en Zlatan-effekt inom fotbollen. Hockeyn och handbollen har ännu inte någon nysvensk förebild med den lyskraften.
Förhoppningsvis kommer de snart, så att mångfalden ökar även i de sporterna.
Handbollens och hockeyns ungdomsklubbar måste göra allt de kan för att hitta dessa nya svenska supertalanger.