Jag skrev om Melodifestivalen (Corren 13/3) att vinnaren och tvåan fick 55 procent av folkets röster eftersom folket lydde tidningskrönikörerna. Jag undrade om valet 2014 ska avgöras på samma sätt.
Nu visar opinionsmätningar att stödet för Socialdemokraterna har ökat kraftigt. Det säger egentligen bara att partiet återhämtar sig efter Juholtkrisen. V och MP har också sjunkit tillbaka till mer "normala" nivåer.
Men så tänker inte journalisterna. Journalister är trendkänsliga och livrädda för att tippa fel vinnare. Därför måste en uppgång för S innebära en kris för M. Alltså föregicks Moderaternas Sverigedagar av medierapportering om "krisen" i partiet.
M-krisen är ett påhitt. Problemet är snarare att M är så rädda om sina nya väljare att man inte vågar sticka ut, ideologin är bortskrubbad och tjatet om att "lyssna in samhällsproblem" är sövande tråkigt.
Å andra sidan har S fortfarande inte presenterat någon politik. Stefan Löfven befinner sig i samma läge som Mona Sahlin gjorde 2007, när ingen ännu visste vad hon ville och stödet för S var skyhögt.
Inför valet 2014 kommer både M och S att ha konkreta politiska förslag. Innan dess kommer medierna sannolikt att försöka blåsa upp "kriser" i båda lägren. Det blir så när journalisterna vill visa att de begriper vem som är vinnare och vem som är förlorare. Problemet uppstår den dag vi får en Melodifestivalsituation, och väljarna börjar lyda journalister i stället för att tänka själva. Då blir medielogiken självuppfyllande.