Men att peka på vad man inte vill snarare än att presentera politiska visioner innebär inte att idéer saknas. Läs mellan raderna! När borgerligheten räknar upp vad politiken inte ska göra så menar de att människor - i familjer, föreningar, organisationer och företag - ska göra det i stället. Det är borgerligt.
Detta förenar de fyra allianspartierna. Liberala FP och C, M och KD som inte vill etikettera sig men som har både liberala och konservativa inslag, är eniga om att politikens makt och räckvidd ska begränsas. De vill befria och uppmuntra individens egen skaparkraft genom att lyfta bort onödig och hämmande politisk inblandning.
Denna samsyn är avgörande för att hålla ihop alliansen. De fyra partierna tycker ofta olika, men de kan kompromissa eftersom de delar grundsynen på politikens roll. Den svåra uppgiften är därför inte att pressa fram nya borgerliga idéer. Det handlar i stället om att förklara hur och varför "icke-politik" är en minst lika storslagen vision som vänsterns politiska modeller.
Timbrogruppen pekar ut områden där de vill se nya borgerliga idéer. Det första är företag och tillväxt, och där finns det anledning att vara besviken på regeringen. Arbetslinjen räcker inte - det behövs en företagslinje också. Alliansen får gärna snegla på MP:s skuggbudget, med slopat sjuklöneansvar och sänkt arbetsgivaravgift för småföretag. S-linjen, med stora politiska ingrepp för att "stärka företagandet", krockar däremot med den borgerliga grundsynen.
När det gäller integration bör borgerligheten markera ett annat synsätt än SD:s främlingsrädda och vänsterns fnoskigt identitetspolitiska. I ett borgerligt Sverige har alla människor självklart lika värde, rättigheter och skyldigheter. Ingen ska diskrimineras vilket också innebär att ingen ska kvoteras eller särbehandlas positivt.
Idékommissionen vill också ha mer egenfinansiering i välfärden. Det är en vansklig idé. Sverige är fortfarande ett högskattesamhälle, och medborgarna förväntar sig därför att skola, vård och omsorg ska vara helt eller i det närmaste avgiftsbefriade. Borgerligheten bör fortsätta att värna välfärdens kärna - utanför den är däremot mer egenfinansiering önskvärt. Politiker som tror på medborgarnas egen förmåga ser ingen anledning att plocka av dem skattemedel för att subventionera vuxna människors fritidsintressen.
Skattesänkningar är inte visionslösa. Att människor ska behålla och bestämma över så mycket som möjligt av den egna lönen är en del av den borgerliga idén att folk vet bättre än politiker.
Ingen onödig politik, inga onödiga skatter, för att människor så långt som möjligt ska få styra över sina egna liv. Den borgerliga visionen finns redan - utmaningen är att se till att folk inte behöver läsa ut den mellan raderna.