I onsdags fick de anställda på vårdboendena Björkbladet och Skogsgården samt hemtjänstgruppen inom enheten Motala Verkstad/Bråstorp reda på att verksamheterna läggs ut på entreprenad.
När Corren kom till Björkbladet var stämningen upprörd och personalen var orolig för hur det ska bli - med verksamheten, lönerna och pensionerna. De var kritiska till att socialchefen Åke Wännman inte har förklarat varför just enheten Motala Verkstad/Bråstorp ska privatiseras. Och de tyckte att det var märkligt att politikerna i socialnämnden inte har besökt dem.
Oron och kritiken är befogad. Att inte ge raka besked om vad personalen har att vänta sig är ignorant och opedagogiskt. Om nu Nystart Motala har för avsikt att bryta det kommunala monopolet inom äldreomsorgen och hoppas få stöd för en sådan politik borde man försöka reda ut de frågetecken som förståeligt nog finns. Som arbetsgivare har kommunerna ett ansvar att agera föredömligt.
Skälet till att lägga ut vissa verksamheter på entreprenad är - enligt ordförande i socialnämnden, Maths Andersson (fp) - att tillföra nya idéer som på sikt kan höja kvaliteten samt öka personalens möjligheter att välja arbetsgivare. Det är en sund tanke. Fler utförare i vården kan öka både kvaliteten och valfriheten för såväl patienter som personal.
Men diskussionen om privatiseringar inom vård och omsorg handlar sällan om valfrihet och kvalitet, vilket Kommunals ordförande i Motala är ett talande exempel på. Hans Elf säger till Corren att beslutet att privatisera delar av äldreomsorgen är ett ideologiskt ställningstagande:
- Nu är det bara lägsta pris man är ute efter.
Men i själva verket gör Elf samma sak som han anklagar Nystart Motala för - ett ideologiskt ställningstagande: Att kommunen ska ansvara för driften av äldreomsorgen - och även annan vård och omsorg - är en del av hans politiska övertygelse.