2001 skrev Moderaterna sitt senaste idéprogram. Året därpå gjorde de ett katastrofval. Sedan dess har partiet förvandlats till de nya Moderaterna och haft två valframgångar. I fredags presenterades förslaget till nytt idéprogram.
Om man jämför de två programmen, 2001 och 2011, framstår det gamla som oändligt mycket bättre. Det är vassare, ideologiskt tydligare och dessutom författat med större stilistisk säkerhet.
Mycket förklaras av de olika rollerna. 2001 var M ett parti i opposition, som spontant pekade på brister i samhället. Traditionella M-idéer som att inte göra politik i onödan, och att inte låta majoriteten köra över minoriteten, var antagligen också självklarare när partiet var i opposition.
Nu är M största regeringsparti sedan fem år, och verkar ha smittats av det gamla arbetarpartiets maktgirighet. När man gör anspråk på att vara samhällsbärande och representera allmänintresset mot särintressena är det inte längre lika naturligt att försvara människors rätt att slippa politisk klåfingrighet.
Ett försök görs ändå och det är 2011-programmets bästa stycke; att politiken måste begränsas eftersom det fria samhället och människans frihet utmanas av "dem som anser sig ha en idé eller en livsstil som är överlägsen andras". Symtomatiskt nog är detta undangömt sist i idéprogrammet, när det borde ha legat först och satt tonen för fortsättningen.
Några jämförelser visar hur M har rört sig mot mitten och blivit ideologiskt luddigare på tio år:
2001 skrev man att den stora världens principer har trängt alltför långt in i den lilla världen, och inskärpte att det är familjen - inte politiken - som ska avgöra hur de egna barnen fostras och tas om hand. 2011 skriver man att jämställdhet kräver en jämn fördelning av det oavlönade hushållsarbetet (hur ska detta uppnås och kontrolleras?) samt att påtvingade könsroller är beskuren frihet (vad är då påtvingade omvända könsroller i form av genuspedagogik - påtvingad frihet?).
2001 skrev man att det ömsesidiga åtagandet att staten stiftar lagar och individen följer lagarna är nödvändigt för att hålla samman samhället. 2011 skriver man att fler lagar, straff och poliser inte leder till trygghet utan att god moral växer ur frihet och bildning.
2001 skrev man att det egna företagandet är samhällets drivkraft och att företagande måste ges bättre förutsättningar. 2011 skriver man att ordning och reda i de offentliga finanserna lägger grunden för nya jobb (och företagarorganisationer pekas av finansministern ut som särintressen).
2001 skrev man om sin liberalkonservativa idétradition. 2011 har alla ideologiska beteckningar ersatts av ordning och reda i finanserna samt arbetslinje.
Att M nästan helt har kastat av sig ideologin till förmån för Anders Borg-stajlad stramhet i finanserna och arbetslinje är sorgligt. Men det går uppenbarligen hem hos väljarna, M har aldrig gått bättre än nu. Frågan är vad det säger om Sveriges befolkning?