På SvD Brännpunkt i måndags drev ordförandena för Stockholms Fotbollförbund, AIK Fotboll AB, Djurgården IF Fotboll respektive Hammarby IF FF och Hammarby Fotboll AB tesen att det är orimligt att låta idrottsföretagen betala för polisens insatser.
De lade fram ungefär samma skäl som dem jag mejlat med:
- klubbar som drivs i bolagsform diskrimineras eftersom ideella föreningar inte får faktureras
- klubbarna gör mycket för samhället i form av ungdomsverksamhet och gemenskap
- klubbarna betalar betydande summor i skatt och borde inte få en extra straffskatt i form av polisnotor
- gränsen för var klubbarnas ansvar för polisinsatsen går är otydlig
- biljettpriserna kommer att höjas
Det första argumentet köper jag, och det skrev vi även i ledaren. Det är ett problem att bara AB-klubbarna får betala. Huliganism finns inom ideella föreningar också.
Att idrotten gör en stor samhällsinsats är sant, men i sammanhanget helt ovidkommande. "Fansen" förstör klubbarnas rykte varför dessa i det närmaste borde välkomna att de får betala för dårskapen.
Polisnotor är ingen extraskatt. Tänk om alla medborgare resonerade på det sättet: "Jag har minsann betalat skatt så jag har rätt att svina ned och slåss". Det skulle inte bli många kronor över till skola, vård och omsorg då.
Vad gäller gränsen för var klubbarnas ansvar för polisinsatsen går är den inte alls så oklar som många vill få den till. Arrangörens ansvar begränsas till arenan och dess omedelbara närhet. Bråk och förstörelse på tunnelbanan, i närliggande kvarter och annorstädes får alltså skattebetalarna stå för.
Till sist, höjda biljettpriser är en olycklig men logisk följd av klubbarnas förhöjda kostnader. Tyvärr kommer det förstås att drabba barnfamiljer som inte får råd att ta med hela familjen på fotboll. Å andra sidan hindras de redan nu från att gå på matcherna på grund av rädslan för huliganerna.
Det är utmärkt att nyutsedde utredaren för åtgärder mot idrottsrelaterat våld, Björn Eriksson, ska utreda frågan. Nuvarande lösning är som sagt inte perfekt. Det måste finnas rim och reson i polisens bedömning om vilken insats som behövs och naturligtvis ska reglerna gälla även andra former av kommersiella evenemang som konserter.
Oroligheter vid dessa arrangemang skiljer sig från de som kan uppkomma när människor ger uttryck för sina demokratiska rättigheter, såsom demonstrationer. Vid dessa tillfällen är det samhällets ansvar att stå för medborgarnas säkerhet. Det är inte samma sak som våld i samband med idrott och konserter.