Grundskolans viktigaste uppgift är enligt mig att göra barnen litterata. Med litterat menar jag en läsförmåga som sträcker sig bortom att bara avkoda bokstäverna och foga ihop dem till ord. Att vara litterat är att kunna läsa skönlitteratur (för vuxna) och förstå blinkningarna och budskapen mellan raderna, att kunna läsa argumenterande text (ledarsidor!) och skilja fakta från åsikter, att kunna läsa och förstå alla olika slags faktatexter som man stöter på i yrkesliv, studier och på fritiden.
Därför blir jag beklämd när Sollentuna kommun avskaffar alla skolböcker och ersätter dem med datorer eller surfplattor (DN 30/1). Det är inte första gången skolpolitiker och rektorer låter sig förföras av den nya tekniken, Corren har till exempel skrivit om Alléskolan i Åtvidaberg.
Men Sollentuna är nog först med att helt avskaffa böckerna. Inte ens e-böcker verkar de kosta på eleverna. "Skolböcker kan innehålla fel och på internet finns många fler källor", säger den it-frälsta M-politikern Maria Stockhaus.
Skolböcker, även om de kan innehålla fel, är redaktionellt granskade. Det är inte "internet". Böcker, både skolböcker, skön- och facklitteratur som väljs ut av skickliga lärare, har en given plats i en strukturerad tanke om vad eleverna ska lära sig. Det har inte internet. Böcker, särskilt de riktigt bra böckerna, fångar in sin läsare och får honom eller henne att koncentrerat plöja allt längre och mer krävande textsjok. Det gör inte internet. Internet består av korta textsnuttar med hyperlänkar som lockar till ständiga klick vidare. Det bygger inte uthållighet och koncentration i läsandet.
"Skolan ska inte hålla till i forntiden" säger Stockhaus, som också hävdar att elever från ekonomiskt utsatta hem gynnas av datorer i stället för böcker.
Men kraven på att vara litterat har aldrig varit större än nu. Litterat blir man av att läsa, mycket och koncentrerat, som man gör i böcker men inte på internet. Och de ekonomiskt utsatta eleverna har nog oftare en dator än en välfylld bokhylla hemma.