Den styrande folkrörelsealliansen ansträngde sig för att måla upp en optimistisk bild av kommunens läge under budgetdebatten i stadshuset i går. Efter tuffa besparingar, bland annat försämringar som drabbat vården och omsorgen av äldre och handikappade hårt, räknar allianspartierna socialdemokraterna och centern med att verksamheten skall gå jämnt upp nästa år.
Det är emellertid svårt att se realismen i denna optimism. Lena Mickos försök att styra bort uppmärksamheten från underskotten kommer inte att fungera. Att omsorgsnämnden får ett tillskott på drygt fyra miljoner som kompensation för att kunna behålla städningen i hemtjänstens boservice sopar inte precis undan de stora problemen. Inte heller blir bilden av en hård budget så mycket annorlunda för att den sockras med lite extra städpengar.
Denna satsning är för övrigt ofinansierad. Det hävdar dock Lena Micko att den visst inte är. Micko hänvisar då till sextio miljoner kronor i extra statsbidrag som man räknar med att få fram till 2007. Men man kan inte säga att något är finansierat, byggt på sådana antaganden.
Folkrörelsealliansen förutsäger att verksamheterna kommer att vara i balans nästa år. Utgångsläget är annars att dessa går back med 150 miljoner. Omsorgsnämnden svarar för 85 miljoner kronor av detta underskott, en siffra som kan ställas i relation till de fyra miljoner som utlovas som extra städpengar.
Lena Micko förklarar att folkrörelsealliansen värnar om kärnverksamheterna. I själva verket är risken stor att det blir ytterligare nedskärningar som kommer att drabba just dessa. Att deras siffror skulle gå jämnt upp nästa år är en uppenbar glädjekalkyl.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att socialdemokraterna och centern så envist håller fast vid en dogmatisk syn på kommunens tillgångar. Det är bara att instämma i Paul Lindvalls konstaterande att det är beklämmande att alliansen trots underskotten, och trots alla kännbara nedskärningar, över huvud taget ens inte vill ta upp frågan om att frigöra en del av de kommunala bolagens förmögenheter.
Som vi påpekat tidigare i denna spalt skulle detta visserligen inte lösa det långsiktiga, strukturella problemet med underskotten i den kommunala ekonomin, men det är likväl att föredra framför fortsatta nedskärningar som går ut över vård, skola och omsorg.
Och sanningen är ju att folkrörelsealliansen inte har någon egen lösning att erbjuda. Dess alternativ är ju bara orealistiska förväntningar om att verksamheterna skall vara i balans.
Det är politiskt dogmatiskt att inte vilja öppna för att kommunen realiserar en del av de övervärden som nu finns i de kommunala bolagen. Eller tycker socialdemokraterna och centern att alternativet -- mer nedskärningar i det som man säger sig värna -- är mer tilltalande? Och de skall inte försöka låtsas att Linköping inte kommer att ställas inför detta val.