I SCB:s väljarbarometer får oppositionen med nöd och näppe egen majoritet. Men i Sifos senaste mätning får den egen majoritet med marginal. Medan de rödgröna ligger på 50 respektive 52,2 procent i de två mätningarna får regeringspartierna bara 42,5 respektive 40,8 procent. Det är oroväckande siffror - som, om de inte vänds, kommer att leda till en rödgrön valseger och att Mona Sahlin blir Sveriges nästa statsminister.
Det vore olyckligt. För den borgerliga alliansen vars fyra år i Rosenbad blir ännu en parentes i Socialdemokraternas långa maktinnehav. Men också för Sverige, som då står inför stor politisk osäkerhet.
För det är trots att Sahlin inte har lämnat några tydliga politiska besked som det går bra för S i opinionsmätningarna. Eller kanske just för att hon inte har lämnat några besked. S under Sahlin har ju gått bäst när beskeden lyst med sin frånvaro. Så var det i början av hennes partiledarskap och så kan det mycket väl vara nu.
Likväl finns det anledning för de borgerliga att rannsaka sig själva. Att väljarna vänder dem ryggen är självklart också deras eget fel.
Fredrik Reinfeldts funderingar kring opinionsläget har mest handlat om de förändrade sjukreglerna och den debatt som följt därefter. Och visst är det komplicerat att reformera trygghetssystemen i ett land där rädslan för förändringar är lika utbredd som trygghetsnarkomanin. Men att de rödgrönas kritik har fått dominera debatten beror på att alliansen inte har ställt dem mot väggen.
Det har under år funnits en bred politisk enighet om att sjukförsäkringen inte fungerar. Men ingen har tagit tag i saken - förrän nu. Tonläget i oppositionens kritik har varit hög. Men från borgerligt håll har frågan om de rödgrönas egna alternativ aldrig ställts. Trots att det på den rödgröna sidan inte finns någon samlad politik. Trots att de egentligen inte har någon annan linje än regeringen.
När Reinfeldt nu har antagit Sahlins utmaning om en serie debatter under januari måste han avkräva oppositionen på svar. Annars kommer dess populism aldrig upp till ytan.
Att Reinfeldt har hållit sig utanför debatten är ett misstag. Hur ska statsministern kunna ge väljarna sin bild av vad han vill med Sverige och politiken om han inte deltar i debatten?
De borgerliga behöver också rycka upp sig när det gäller opinionsbildningen. Det har sagts förut, men tål att upprepas: Att förklara för väljarna vad man håller på med är oerhört viktigt. Och att regeringen fallerar på den punkten blev uppenbart i en rapport från Riksrevisionen förra veckan. I den konstateras att jobbskatteavdraget kan få positiva effekter, men det förutsätter att människor vet om att det finns. Det borde stämma till eftertanke.
Reinfeldt måste in i matchen här hemma. Oppositionens populism måste komma i dager. Men framför allt måste väljarna veta vad regeringen gör och varför.