I begynnelsen var en vedklyv. Platsen var Rimforsa, företaget döptes till Rimaster. Snart 30 år senare finns företaget i Polen, Kina, Bryssel, Söderhamn, Rimforsa, Kisa och Horn. Jag bläddrar i första numret av koncernens tidning riview. Jag bläddrar, läser och imponeras. Rimasters tjurigt trotsiga väg symboliserar det bästa hos industrisektorn i länet och Sverige: Förmågan till anpassning och förnyelse. (Som i samband med Ericssons slakt av tillverkningen i Linköping. Rimaster var snudd på helt beroende av Ericsson. Eller i samband med finanskrisen 2008/2009.)
Rimastergruppens utveckling är en spottloska i fejset på de som påstår att "industrin har spelat ut sin roll". Kom i håg: 18,5 procent av de sysselsatta i Östergötland knegar i industrin. Lägg till den industrirelaterade verksamhet (service, företagstjänster m m) som knoppats av och andelen sysselsatta ökar till drygt 25 procent.
Industrin är livsviktig för tillväxt och välfärd i Östergötland och Sverige. Rimaster med fleras etablering i Kina är ofrånkomlig. Det är där de mindre svenska industriföretagens stora kunder växer.
Exemplet Rimaster tydliggör de omtumlande utmaningar som teknikföretagen ställs inför, i takt med att Kina blir en allt tyngre aktör på den globala marknaden.
Industrin är inte död, den bara ömsar skinn, på nytt. Nästa år fyller Rimaster 30 år. Det är värt att fira.