Många vänner av svensk industri fick säkert skrämselhicka i går, när nyheten kablades ut att socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet tänker klappa igen Barsebäck 2 nästa år. Strax efter presskonferensen meddelade dock näringsminister Leif Pagrotsky att det inte är säkert att reaktor två i Barsebäck stängs 2005.
Barsebäck 2 är en parentes i sammanhanget. Sverige vält-rar inte överstyr om reaktortvåan i Barsebäck stängs nästa år. Många miljarder har nämligen plöjts ner i Ringhals, Forsmark och Oskarshamn för att kompensera ett eventuellt bortfall av el från reaktorn i Barsebäck. Regeringen vill vidare ersätta den uteblivna elen från Barsebäck med importerad kärnkraftsel från Finland. Konsekvent? Kanske inte. Men ett måste för att hävda den elintensiva industrins långsiktiga konkurrenskraft. Pagrotsky vet att billig el varit en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar. Att därför, när den för tillväxten och välfärden så strategiskt viktiga industrin slåss på en marknad som är hårdare är någonsin, äventyra de elintensiva företagens konkurrenskraft, låter sig inte göras.
Att Sverige ska avveckla kärnkraften är de flesta överens om. Men, skriver socialdemokraterna, centern och vänstern, avvecklingen måste ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat sätt. Just det.
Vissa hänvisar till Tyskland och den energipolitiska uppgörelse som träffades där. Jämförelsen haltar. Tyskland är inte alls lika beroende av kärnkraften som Sverige. Och inte vill väl vi ha kolkraftverk eller importerad naturgas?
Kommer Barsebäck 2 att stängas 2005? Knappast. Det är val 2006.
Den detroniserade vänsterdrottningen Gudrun Schymans spektakulära förslag att tvinga alla män att ta ett kollektivt ekonomiskt ansvar för mäns våld mot kvinnor döms ut som stolligt. Vilket är vad det är. Stolligt. Men välkommet. I sakfrågan har nämligen Schyman rätt. Det utbredda våldet mot kvinnor speglar en maktordning där kvinnorna underordnas mannen. "Men alla män slår inte." Visst. Så är det. Felet är att den överväldigande majoriteten av män som inte misshandlar och/eller trakasserar är alltför tyst och passiv i debatten. Män som inte skändar eller kränker kvinnor ska alltså tänka efter före innan vi kastar oss över och kritiserar sönder Schymans förslag.
Statistiken från Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen med flera är naket brutal. Mäns våld mot kvinnor ökar. Våldet blir grövre. De manliga våldsverkarna finns i alla klasser och bland alla etniska grupper.
Efter regeringens så kallade Kvinnofridsproposition 1997/1998 bildades ett nationellt råd för kvinnofrid. Rådet, som leddes av Margareta Winberg, lades ner 2003. Dess testamente är en diger förslagskatalog. Flera förslag har anammats av regeringen, de flesta väntar på att genomföras. Kan debatten om Schymans "mansskatt" rikta det offentliga strålkastarljuset mot rådets förslag, och sätta press på beslutsfattare och andra, har Gudrun Schyman nått sitt syfte. Det är det som är bra med stolliga förslag. De tvingar oss att tänka till.
Sen Kisa Bollklubb trillade ur division tre har inget varit sig likt i fotbollsvärlden. Zlatan gör visserligen mål i Juventus, och Henke gör detsamma i Barcelona, men det har synts lång väg att något har tryckt dem. Så nu, när KBK är klart för trean igen, kan vi räkna med att det lossnar på allvar för de svenska fotbollsproffsen. När Zlatan och Henke vet att kultlaget KBK:s triumfatoriska framfart tagit fart på allvar kan de slappna av och spela ut för fullt.
Eller som Svennis, Englands förbundskapten, uttryckte det på söndagskvällen: "Jag räknar med att landslaget och stöttepelare som Beckham återfår sin forna harmoni nu när Kisa KB, fotbollens trendsättare, klättrar uppåt i seriesystemet."
Vem vet - kanske är Svennis tränare i Arsenal när laget möter KBK i finalen i Champions League 2009.
Å andra sidan
TORBJÖRN GUSTAVSSON