Landstinget i Östergötland blöder - igen. Förra året blev underskottet 240 miljoner kronor och under 2008 ska 109 miljoner sparas.
Politikernas åsikter går isär, både om hur underskottet uppkommit och hur man ska leva upp till sparbetinget. Ska politikerna peka med hela handen eller ska cheferna i vården skära i verksamheterna?
När det gäller varför landstinget går back skyller den nuvarande majoriteten på den förra. I Correns serie om den borgerliga majoritetens första år vid makten skyller landstingsrådet Marie Morell (m) på att s, v och mp "släppte på kranarna" innan valet, att det anställdes för många och att underskottet beror på det.
Men i det läge som landstinget befinner sig är det viktigare att blicka framåt än bakåt. Självklart bör man analysera orsakerna till de skenande kostnaderna. Det är dock inte läge att skylla på varandra. Nu gäller i stället att rädda ekonomin.
Åsikterna om hur det ska göras går som sagt också isär.
Förra gången landstingsekonomin havererade, katastrofåret 2002, beslutade s, v och mp om besparingar på 300 miljoner. Då upprättades den "svarta listan" över diagnoser som inte längre skulle behandlas på vissa kliniker. Och innan listan väckte rabalder även utanför länsgränsen stod den nuvarande majoriteten bakom de så kallade öppna prioriteringarna.
Men de högljudda protesterna - bland annat ifrågasattes om listan var förenlig med Hälso- och sjukvårdslagen, som slår fast allas lika rätt till vård - fick de borgerliga på andra tankar. I samverkansprogrammet med Vrinnevilistan inför valet sägs ingenting om behovet av att politiker prioriterar i vården, en hållning som även många vårdchefer intar. Resonemanget går ut på att lekmän - politiker - inte ska "peta i enskilda diagnoser".
Och att politiker inte ska ägna sig åt medicinska bedömningar är en rimlig hållning. Därmed inte sagt att vårdchefer är bäst lämpade att göra prioriteringar. Deras verksamheter ligger givetvis dem själva närmast och ytterst är sjukvården en politiskt styrd organisation, där de folkvalda har och ska ha det yttersta ansvaret. Att politikerna ska sköta viktiga prioriteringar tycker även en majoritet av de vårdchefer som har svarat på Correns enkät.
Därför är det glädjande att den borgerliga landstingsmajoriteten nu tycks ha ändrat sig, att man har insett att det är dags att ta kommandot och styra landstinget in på rätt väg.
Efterfrågan på sjukvård kommer inte att minska. Tvärtom.
Sparbetinget omöjliggör ett ökat utbud.
Då återstår bara att använda resurserna mer effektivt - och att prioritera.
Christian Gustavsson (m), vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, markerar (Corren 11/1) att siktet bör vara inställt på att prioritera mellan olika specialiteter. Och inte, som på den svarta listans tid, inom olika specialiteter.
Det är en fråga som tål att diskuteras. Men viktigast just nu är att bollen är i rullning. Ännu ett år av hukande politiker vore ännu ett bortslarvat år för landstinget i Östergötland.