Anna Politkovskaja är en modig rysk journalist. Som en av ytterst få ryska journalister har hon rapporterat från kriget i Tjetjenien, om den ryska militärens förfärande övergrepp. När Politkovskaja i förra veckan skulle resa till Nordossetien för att bevaka gisslandramat där insjuknade hon hastigt på flygplanet. När hon vaknade upp på sjukhus fick hon veta att hon drabbats av en "matförgiftning".
Någon mat hade hon emellertid inte ätit, utan endast druckit te. Någon slags förgiftning var det emellertid, och den kom väldigt lägligt för de ryska myndigheterna. Så mycket kan man i alla fall konstatera. En eventuellt kritisk rapportering från gisslandramat förhindrades.
Och fallet Politkovskaja var inte det enda. Samma dag hindrades en annan journalist, Andrej Babitsky, också han känd för en rapportering som de ryska myndig-heterna inte uppskattar, från att resa till Nordossetien efter en bisarr incident på en av Moskvas flygplatser, som slutade med att han fängslades i fem dagar. Ytterligare några journalister stoppades från att bege sig till Nord- ossetien.
Den sammantagna bilden är med andra ord tydlig: Det har varit fråga om ett medvetet sabotage av pressfriheten. De ryska myndigheterna har med hjälp av metoder som för tankarna till någon agentthriller från kalla krigets dagar hindrat det fria flödet av information.
Att pressfriheten är starkt begränsad, att journalister i Ryssland verkar under förhållanden som är allt annat än demokratiska är dock ingen nyhet. Vladimir Putins regim har ett effektivt grepp över nyhetsförmedlingen. Pressfrihet i vår mening existerar kort sagt inte.
Men engagemanget i omvärlden för de ryska journalister som modigt försöker trotsa dessa villkor har varit oförsvarligt svalt.
Nu uppmanar dock IPI, det internationella pressinstitutet, Ryssland att tillåta och uppmuntra fri rapportering. Man slår fast att det ryska folket har en grundläggande rätt till riktig information om vad det var som hände i Nordossetien.
Denna rättighet är också grundläggande för demokratin. Utan det fria ordet, ingen demokrati. Och det är det som den senaste händelsen blivit en brutal påminnelse om, att Ryssland ännu inte är någon demokrati.
Landet är i och för sig inte en diktatur på det sätt som Sovjetunionen var. I den sovjetiska eran skulle Anna Politkovskaja ha "försvunnit", inte dykt upp "matförgiftad" på ett sjukhus. Men Ryssland gör faktiskt anspråk på att vara en demokrati; Putins regim försöker med andra ord sitta på två stolar samtidigt, att vara demokratisk när det passar, auktoritärt förtryckande när demokrati och pressfrihet blir för jobbigt.
Omvärlden spelar samtidigt med i detta spel. Ryssland behandlas som om landet vore en demokrati, beviljas till exempel säte i Europarådet. Och medan det skrivs spaltkilometrar i västmedia om de amerikanska övergreppen i Irak, ägnas de oändligt mycket brutalare ryska övergreppen i Tjetjenien ingen uppmärksamhet alls.
Anna Politkovskaja har med stora personliga risker de senaste åren försökt förmedla bilder till omvärlden av det som pågår i Tjetjenien. Att ryska myndigheter stoppar henne är avslöjande för tillståndet i den ryska "demokratin". Men det faktum att hennes rapportering, liksom hennes och andra kollegers öden inte uppmärksammats tillräckligt i omvärlden säger också något om tillståndet för moralen i det internationella samfundet.
Bristen på engagemang för tjetjenerna, oviljan att sätta press på Ryssland är betecknande. Den som blundar och tiger blir också medskyldig.