Det finns flera förklaringar till att partierna anställer allt fler politiska sekreterare och pressekreterare: En är att det har blivit svårare att upprätthålla länken till väljarna i takt med att partiernas medlemstal och antalet frivilligarbetare rasar. En annan att riksdagsarbetet, inte minst sedan Sverige blev medlem i EU, blivit allt mer komplicerat. En tredje förklaring är det ökade medietrycket.
Riksdagsarbetet är helt enkelt något annat än det var för bara tio år sedan. Ledamöterna behöver därför hjälp med sakkunskaper och väljarkontakter. I det hänseendet ter sig utvecklingen både naturlig och välkommen.
Men fler tjänstemän innebär inte med automatik att kunskapsnivån höjs. När FRA-lagen skulle röstas igenom visade sig många ledamöter ha skrämmande dålig koll på vad lagförslaget egentligen innebar.
Ansvaret för att skaffa sig koll ligger alltid på riksdagsledamöterna själva.