Ledare: Ingen hyr bil i andra hand

Ingen fortsätter att hyra en bil man för stunden inte behöver för att vara säker på att ha en att hyra igen när man behöver. Man behåller inte sin hyrbil i Sverige om man ska jobba eller studera i ett annat land i några år. Man behöver inte arrangera komplicerade skenkontrakt för att kunna organisera byten av hyrbil med någon annan som råkar hyra just en sådan bil man skulle vilja hyra i stället. Man behöver inte ha några speciella kontakter med ägare av hyrbilsfirmor för att kunna få ett "förstahandskontrakt". Ingen går till en svartmäklare och betalar denne stora summor för att komma över ett attraktivt förstahandskontrakt på en hyrbil. Det pågår inte en kontinuerlig omvandling av hyrbilar till ägarbilar i områden där många just vill hyra bil. De företag som tillverkar bilar drar sig inte för att tillverka hyrbilar. Det är inte svårare för nyinflyttade att få hyra en bil än vad det är för de som är födda och uppvuxna i staden. Ingen ställer sina barn i hyrbilskö så att de ska kunna få tillgång till en hyrbil om 20 år. När de som hyr bil blir äldre och barnen inte längre bor hemma fortsätter man inte att hyra en familjebuss för att den ändå kostar så lite att hyra. Ingen tar över ett hyrbilskontrakt från sina föräldrar när de går ur tiden.

Det är kort kö för att hyra exklusiva dyra bilar och det är också kort kö till att hyra små billiga bilar. Inte för att ingen vill hyra bilar utan för att fri prissättning råder och marknaden fungerar som den ska.

Den dåvarande socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng hade i slutet av 60-talet en proposition klar för att avskaffa hyresregleringen. Detta stoppades av populistiska skäl av dåvarande folkpartiledaren Bertil Ohlin. All bostadspolitik har sedan dess undvikit elefanten i rummet - bruksvärdeshyrorna. En oändlig massa politiska åtgärder mot "bristen på hyresrätter" har genomförts sedan dess. Det senaste utspelet från bostadsminister Stefan Attefall (kd) och Barbro Engman från Hyresgästföreningen om att "använda alla de instrument som finns" kommer inte heller att hjälpa eftersom det enda som inte ska göras är det enda som fungerar – införa fri prisbildning för hyresbostäder. Det är endast fri prisbildning som kan avskaffa de problem som finns på hyresbostadsmarknaden. Allt annat är i sammanhanget irrelevanta detaljer, eftersom denna brist kommer kvarstå, oavsett vilken politik som förs i övrigt, så länge hyressättningen inte är fri.

Bostad är inte vilken vara som helst, men om vissa behöver det offentligas stöd för att kunna få en bostad så får det organiseras som ett riktat stöd till dessa individer, inte genom att hela hyresbostadsmarknaden organiseras efter sovjetisk modell.