I måndags natt fördes han till polishuset i Linköping för ytterligare förhör.
Men den 35-årige man som suttit anhållen, skäligen misstänkt för dubbelmordet den 19 oktober, har nu släppts. Hans DNA stämde inte överens med spåren på de föremål som hittades nära mordplatsen -- en kniv och en mössa.
Om polisen anhållit rätt person hade det förstås varit en stor framgång för polisens spaningsarbete. Och det skulle onekligen ha inneburit en lättnad för många Linköpingsbor, inte minst för de barn, föräldrar, lärare och förskollärare som lever med en underliggande oroskänsla sedan dåden.
Uppgiften om en misstänkt -- och från utredningen avförd -- gärningsman lär aktualisera sorgen för anhöriga, vänner och bekanta. Många barn och vuxna har ju fått sin världsbild förändrad, för att inte säga rämnad. Vad kan man egentligen förvänta sig av livet, och av andra människor? Hur kan sådan ondska finnas? Hur kan den finnas när vi människor samtidigt är förmögna att känna sådan ordlös kärlek och saknad efter varandra?
Kvar blev känslor av förlust och kaos, en ovälkommen medvetenhet om alltings sårbarhet. Ett sällsynt grymt och meningslöst dåd har föga förvånande inte bara berört Linköping med omnejd, utan hela Sverige.
Den 35-årige mannen satt endast anhållen på en låg misstanke-grad. Han medgav i förhör att han var i Linköping vid tiden för dåden, men nekade till anklagelserna. I går hann Linköpings tingsrätt utse advokat Leif Silbersky till offentlig försvarare.
Enligt polisens talesmän hade den tidigare misstänkte inte kunnat presentera något alibi gällande tidpunkten för morden. Mannen uppgavs vara okänd för polisen och sades vara ostraffad.
Polisen får nu ta nya tag och fortsätta sitt spaningsarbete efter bästa förmåga. Även om det är lätt att känna tröstlöshet efter flera månader av intensivt polisarbete har utredningen i någon mån gått framåt. En misstänkt person har kunnat uteslutas som gärningsman.
Som tur var kom beskedet snabbt från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, i Linköping. Misstanken gällde ett fruktansvärt allvarligt brott. Hur olustig den tidigare anhållnes situation var är svårt att föreställa sig.
Tyvärr kan det ta tid innan de närmast berörda tillåts att avsluta ett av sorgens många kapitel. Och oroliga Linköpingsbor får vänta med att pusta ut.
För många människor finns det fortfarande ett klart före och ett efter. Världen är sig inte riktigt lik. Som Tunvallaskolans rektor Katarina Hågfeldt Collin sagt till Corren:
"Det är klart att ju mer tiden går, ju mer distans kommer vi att få till en sådan här händelse. Men vad det gäller Mohammed så finns han ju alltid med oss. Han finns på ett kort på pianot i vårt allrum."
Ännu kvarstår flera obehagliga frågor om de oåterkalleliga händelserna en tidig morgon i oktober:
Vem? Och varför?