Det är mycket gymnasieval nu. På lördag är det stor gymnasiemässa på Konsert & Kongress där Linköpings, Kindas och Åtvidabergs gymnasieskolor visar upp sig. Skärpta behörighetskrav till gymnasiet begränsar valmöjligheterna för många, även om Linköping står sig bra i statistiken (Corren 9/11). Både DN och SvD har skrivit om den ångest många nior känner inför valet.
Men det är faktiskt inte hela världen att välja fel! Jan Björklund är ofta klok, men när han predikar om hur viktigt det är att ungdomar och studenter går raka vägen, snabbt och effektivt genom utbildningssystemet, så har han fel.
Sannolikt tycker jag så för att jag själv hade så vansinnigt svårt att bestämma mig. Det är möjligt att jag har rekord i antal påbörjade gymnasieutbildningar: Jag började på fem olika, varav jag avslutade tre (två av dem var gymnasiala påbyggnadsutbildningar, vanligt på den tiden när det fanns tvååriga gymnasielinjer). Räknar man in den yrkesutbildning på Balettakademien som jag också påbörjade så är jag uppe i sex.
Det var inte roligt för mina föräldrar. De oroade sig förstås, och tyckte nog också att det var litet pinsamt att just deras dotter var en sådan hoppjerka. Det var inte alltid roligt för mig heller - som 16-årig "drama-queen" är det lätt att tro att världen står och faller med rätt val av gymnasieutbildning.
Men det blev folk av mig också. Så alla ångestridna nior: Tagga ned! Lyssna lagom mycket på föräldrar, lärare och vänner, lyssna just i denna fråga inte alltför mycket på utbildningsministern. Att välja fel gymnasieutbildning är inte en katastrof. Jag gjorde det flera gånger om, och i dag har jag ändå världens roligaste jobb.