Östergötlands kommuner står i början av en svår omställningsperiod. De senaste årens högkonjunktur har varit stark och långvarig - men nu kommer långkonjunkturen. Den globala finanskrisen gör att den tycks slå till snabbare och kraftfullare än någon hade räknat med.
Några kommuner i länet - som Motala, Ydre och Ödeshög - ser problemen komma redan i årets budget. Andra - som Linköping och Mjölby - väntas ha en ekonomi i balans i år, men det är givetvis ingen garanti för framtiden.
Lågkonjunktur innebär lägre skatteintäkter när sysselsättningen minskar. De flesta kommuner i Sverige brottas dessutom med ytterligare två problem.
Kostnaderna för äldreomsorgen stiger år efter år, i takt med att befolkningen åldras.
Skolans kostym är på många håll för stor, när årskullarna nu blir allt mindre. Om man inte snabbt anpassar antalet skolor och lärare till antalet elever så spenderar man pengar som behövs på andra håll i kommunens budget.
Bilden bekräftas över hela Sverige. Efter en våg av skattesänkningar de senaste åren höjer minst 22 kommuner skatten nästa år, enligt en genomgång i Dagens Samhälle. Var fjärde kommun visar upp underskott eller har varnat för röda siffror i slutet av året. Och det är alltså bara början.
Vad är lösningen på kommunernas ekonomiska problem de kommande åren?
Det finns grovt sett tre vägar att gå: Man kan höja kommunalskatten, man kan effektivisera verksamheten eller skära ned i den - eller så kan man ropa efter höjda statliga bidrag.
Men ökade statliga bidrag inte är någon egentlig lösning. Staten har inga guldbyxor som kan trolla fram slantarna, utan varje krona i höjda bidrag måste antingen sparas in på andra statliga utgiftsposter - eller så måste staten öka skattetrycket. En tredje möjlighet är förstås att staten sätter sig i skuld för att få råd att ge kommunerna mer stöd, men det vore en farlig väg att slå in på.
S, v och mp tycks relativt överens om att staten bör tillföra kommunerna mer pengar. Vänsterpartiet vill återinföra förmögenhetsskatten för att få fram 10 miljarder extra till kommunerna. Det är ett dåligt recept, eftersom det skulle försämra det svenska näringslivets förmåga att få fram riskkapital - vilket skulle riskera att fördjupa lågkonjunkturen.
Regeringen har i stället fryst de statliga bidragen vid 2006 års nivå. Det var ett klokt drag i den tidigare högkonjunkturen. Men kanske blir det nödvändigt att skruva på kranarna en aning i framtiden, för att i någon mån dämpa effekterna av konjunkturen.
Oavsett nivån för de statliga bidragen finns det ingen väg runt problemets kärna: Sveriges kommuner måste hushålla bättre, även i goda tider, för att stå rustade för de sämre tiderna. Utgifterna måste hållas nere så långt det är möjligt och skattenivån sättas utifrån ett långsiktigt perspektiv.
Åtstramningar och skattehöjningar kommer därför ofrånkomligen att stå för dörren i många kommuner i Sverige och i Östergötland.