Under EU-toppmötet har alla länder slagits frenetiskt med var-andra för att freda sina nationella intressen. Precis den destruktivitet som Europeiska unionen var tänkt att föra kontinenten bort ifrån. Men därför är inte unionen ett misslyckat projekt. Det bekräftar bara vad alla visste när EG, som det hette då, först kom på tal -- att det är fruktansvärt svårt att åstadkomma en långsiktig och fast integration mellan en mängd självständiga stater.
Och de senaste veckorna bär sannerligen syn för sägen. Folket visade i konstitutionsfrågan att de inte går i takt med eliten och eliten visar i budgetfrågan att de inte går i takt med varandra.
Men detta är inte något europeiskt ragnarök. Unionen står inför demokratiska och praktiska problem, helt klart. Men inte olösbara. Alla de som träffats i Bryssel vet att grundregeln fortfarande gäller: fanns inte EU skulle vi behöva uppfinna det. Projektet fortskrider, det handlar nu om att hitta de bästa formerna för en mer besvärlig terräng än tidigare.
Sakligt sett skall åtminstone ingen skugga falla över det svenska agerandet under mötet. Sverige har under många år varit ett av unionens mest kompromissvilliga och försynta länder. Det är på ett sätt hedervärt, men ibland bara dumt. Att Göran Persson redan före mötet intog en mycket bestämd hållning i budgetfrågan är bara att applådera. De avvägningar som denna dras med sedan gammalt är inte rimliga i dag och var det knappt ens i går. "En budget med samma struktur som tidigare, med i huvudsak hälften till jordbruksstöd och hälften till regional- och strukturstöd håller inte för dagens Europa", sade Persson, och helt rätt har han i det.
Inte för att någon höll det för troligt, men det hade onekligen varit det bästa både på kort och lång sikt om det brittiska förslaget accepterats: att "kvitta" den brittiska rabatten mot en ordentlig reform av den absurda jordbrukspolitiken. Men som så mycket annat i EU går det inte att komma tillrätta med någonting som ligger en millimeter innanför den franska intressezonen.
Men man skall komma ihåg att det trots allt finns ett antal månader till godo för att komma överens i budgetfrågan. Den politiska psykologins mekanismer var uppskruvade på högvarv inför Brysselmötet, och det kan visa sig vara av godo att den europeiska temperaturen får en chans att sänkas till nästa tillfälle.
Att så EU:s konstitutionsförslag läggs i frysboxen som det populärt heter, är bra men inte idealiskt. Det är bra för att det hade varit rent dåraktigt att försöka forcera en ratifikationsprocess som alla vet är meningslös. Men det är inte det bästa draget heller. Det oväntade folkliga motstånd som EU-ledarna stött på handlar i hög grad om bristande förtroende. Mot den bakgrunden hade det varit mer psykologiskt om man hade förklarat att konstitutionen faktiskt var död så att debatten om unionens framtid kunde fortsatt helt förutsättningslöst.
Men föras måste den, utan tvivel.