Göran Persson och hans finansminister Pär Nuder har tidigare i år förutskickat höjningar av skatterna. Persson har pekat ut kommunalskatten som en höjningskandidat, och även öppnat för att höja energiskatterna.
Allt detta avvisas av bastanta väljarmajoriteter. Det finns praktiskt taget inget stöd alls för högre kommunalskatt. Den andel som sluter upp bakom regeringens planer uppgår till blott fem procent.
Undersökningen från Göteborgs universitet bekräftar vad tidigare, liknande kartläggningar av skatteopinionen visat. Dess resultat pekar på ett fundamentalt värderingsskifte hos svenskarna. Socialdemokraterna har hittills utgått från att det inte finns något psykologiskt tak för skatterna, att svenskarna är beredda att betala ständigt mer i skatt i utbyte mot välfärd. "Det är häftigt att betala skatt", som Mona Sahlin uttryckte det på sitt sedvanliga sätt för några år sedan.
Det var runt 1990 som det senast fanns en stark opinion mot högre skatter. Året därpå vann också borgerligheten valet, samtidigt som ny demokrati -- som just kanaliserade mycket av missnöjet med de höga skatterna -- kom in i riksdagen. I dag är högskattemotståndet till och med starkare än vad det var för femton år sedan. Det är ett gott tecken för de borgerliga.
Stämningsläget påminner även i andra avseenden om 1990-91. Motståndet mot skattehöjningar är särskilt uttalat hos dem som har lägst förtroende för politikerna. Det var ett sådant missnöje som ny demokrati utnyttjade. Den här gången kan de borgerliga vinna all fördel av det breda, folkliga motståndet mot högre skatter.
Göran Persson och Pär Nuder är i otakt med tiden.