I sin plattform inför valet till EU-parlamentet lyfter socialdemokraterna fram frågor som sysselsättning och bättre villkor för löntagarna. Socialdemokraterna vill framhålla att det stundande valet är ett klassiskt val mellan vänster och höger.
Taktiken är logisk och förutsägbar. Det handlar om att mobilisera traditionella s-väljare genom ett igenkännbart tal om typiska, socialdemokratiska hjärtefrågor.
I själva verket har dock detta val mycket lite med vänster och höger att göra. Den politik som bedrivs i EU-parlamentet är i stor utsträckning "kommunalpolitisk", det vill säga det handlar för det mesta om praktiska, "tekniska" frågor utan någon tydlig vänster-högerladdning. Därför röstar också svenska socialdemokrater ofta på samma sätt som svenska moderater.
Den ideologiska dimension som trots allt finns i EU-parlamentet är av ett helt annat slag än vänster-högerdimensionen. Den övergripande konfliktlinjen i parlamentet går mellan överstatlighet-mellanstatlighet. De vanliga, ideologiska etiketterna ger då ganska dålig vägledning. En sak är emellertid tydlig: Socialdemokrater och moderater må puckla på varandra i valkampen, men när det sedan väl kommer till praktisk handling i EU-parlamentet förenas påfallande ofta dessa partier.
Det finns i detta parlament en bred enighet, från socialdemokrater till höger, om att EU ska få mer makt. Och i den synen har också de svenska socialdemokraterna och de svenska borgerliga partierna varit allierade.
Det kommer att bli svårt även i år att intressera de svenska väljarna för den typ av tekniska frågor som upptar en stor del av EU-parlamentets arbete. Men EU-parlamentets stora betydelse ligger i att det fungerar som en plattform för opinionsbildning. Hittills har det dock mest varit fråga om att bilda opinion för mer överstatlighet, vilket parlamentet för övrigt självt skulle tjäna på. I förslaget till grundlag för EU får parlamentet kraftigt ökade befogenheter. Det är om hur de förhåller sig till överstatligheten som socialdemokrater och övriga borde tala om.