”Du är en riktig slyna och hora och du har två veckor kvar att leva”. ”Jag kommer att mörda dig när du minst anar det. Att få sitta tolv år på Kumlahotellet är en ära snarare än ett straff.” ”Det har visat sig förut att någon känt igen en propagandaspridande kackerlacka eller ett svenskfientligt svin på gatan eller i ett varuhus”.
Föreställ dig att öppna inkorgen till din mail och mötas av dessa ord. Citaten är verkliga hot riktade mot kvinnliga journalister, debattörer, krönikörer och programledare. De är hämtade från onsdagens avsnitt av "Uppdrag granskning" med underrubriken "Män som näthatar kvinnor". Programmet visade med en skrämmande klarhet hur kvinnor i offentlighetens ljus möts av ett pulserande hat på nätet. Och hatet kommer framförallt från män.
Hat mot kvinnor är förvisso inget nytt, däremot skiljer sig nätet som medium för att förmedla hatet. Hoppet mellan tanke och handling är praktiskt taget obefintligt, utan någon större ansträngning än några knapptryck kan grova förolämpningar och hot nå föremålet för ens hat på ett par sekunder. Det krävs inget mått av eftertanke kring ens handling och hur den kommer att uppfattas. När man kan gömma sig bakom en datorskärm suddas gränserna för anständigheterna uppenbarligen ut, detta bevisades tydligt i "Uppdrag granskning".
I reportaget lyckades man få tag på ett antal män som hade skrivit hatiska kommentarer till en ung kvinna vid namn Julia. Männens främsta försvar var att de skrev i stundens hetta, att deras kommentar var en av tusentals liknande och att det bara var jargong. Det är en betydande skillnad mellan att se en person i ögonen och kalla dem för ”hora” eller ”slyna” och att plita ner det på ett tangentbord. Har nätet skapat fega ynkryggar till människor? Eller handlar det snarare om att man vet att risken är ytterst låg för att man ska drabbas av någon form av straff för sitt brott?
De hatiska kommentarer som bland annat Julia, och många andra kvinnor, har drabbats av är ofta rent brottsliga. Det rör sig bland annat om olaga hot, förtal, ärekränkning och ofredande. Alltför ofta låter polisen bli att ta anmälningarna på allvar. I Julias fall lades förundersökningen ned oroväckande snabbt, trots att det förekom flera tusentals hatiska kommentarer och många utav dem kunde rubriceras som brott. Nätet har blivit till ett rättsligt vilda västern där det går att komma undan med brott som skulle bestraffas i den ”riktiga” världen.
Dock är inte lösningen vare sig att inskränka yttrandefriheten eller att töja ytterligare på integritetsskyddet för gemene man. Istället bör polisen ta de anmälningar som kommer in på betydligt större allvar. De som begår dessa brott måste inse att de inte kan göra det obestraffat.