I Sverige har vi en stark anställningstrygghet. Så länge en arbetsgivare inte måste säga upp folk av ekonomiska skäl sitter de fast anställda tämligen säkert. Arbetslösa personer som hoppar mellan tillfälliga jobb brukar ibland kritisera systemet för att låsa dem ute. Mer sällan pratar man om de personer som blir inlåsta.
Inlåsningseffekten fungerar så att människor inte vågar säga upp sig och söka nytt jobb även om de vill och borde göra det. Den starka tryggheten man har som fast anställd kontrasterar för hårt mot otryggheten för icke anställda, framför allt när arbetslösheten är hög. De mest tragiska exemplen på inlåsning är när människor har hamnat så fel i arbetslivet att de själva upplever de enda alternativen som sjukskrivning eller sjukpension.
När Dagens Nyheter i går berättade om försäkringskassans nya rutiner är rubriken därför symtomatisk: "Försäkringskassan tvingar sjuka byta jobb". Man kunde ju faktiskt ha skrivit att försäkringskassan hjälper sjuka att byta jobb eller uppmuntrar dem att byta jobb.
När en person bryter benet eller drabbas av en infektion är situationen ganska enkel: man går tillbaka till jobbet när man blir tillräckligt frisk. Men vad händer när en rörmokare blir sjukskriven för ryggont efter många års hukande under diskbänkar? Problemet kommer ju tillbaka om han fortsätter att huka under diskbänkarna.
Och vad händer med alla människor som är sjukskrivna för depressioner som är arbetsrelaterade? Vissa arbetsplatskonflikter kan lösas med hjälp av psykologer och samtal, men inte alla. En del människor har helt enkelt hamnat i fel bransch och hatar varje ögonblick på jobbet, andra kanske är i rätt bransch men på fel arbetsplats med fel arbetskamrater, och avskyr situationen av den anledningen. Ska dessa människor vara långtidssjukskrivna och så småningom bli sjukpensionerade för att ingen ska "tvingas att byta jobb"?
Det är bra att arbetsgivarna nu måste lämna ett snabbt besked om det går att omplacera eller anpassa uppgifterna för sjukskrivna anställda som inte kan gå tillbaka till de gamla rutinerna. Om svaret är nej får den sjukskrivne ställa in sig på att säga upp sig och söka nytt jobb.
Det är tufft för den som kanske har fått självförtroendet knäckt efter en lång sjukskrivning, men i slutändan kan det faktiskt leda till friskare människor som trivs med sina jobb och som är lyckligare än vad de var innan de blev sjukskrivna. Sorgligt nog har regeringen försvårat för människor att komma tillbaka efter en lång sjukskrivning, genom arbetsgivarnas utvidgade betalningsansvar som avskräcker många företag från att anställa en person som har varit sjuk.
Den regeln måste rivas upp om före detta långtidssjukskrivna ska ha någon chans på arbetsmarknaden. Det är en mer angelägen åtgärd än att skapa de konstgjorda jobb som försäkringskassan efterlyser, och som riskerar att tränga ut riktiga jobb. Den andra frågan för framtiden måste bli hur människor som har hamnat fel ska våga säga upp sig och söka nytt jobb innan de blir sjuka.
Fredag 1 juli 2005