En kvinna i Eskilstuna gjorde två aborter på kort tid, eftersom barnen hon väntade var flickor. Händelsen har väckt stor uppmärksamhet. Många vill förbjuda vården att avslöja fostrets kön, för att förhindra aborter på grund av "fel" kön, och andra ifrågasätter om kvinnor överhuvudtaget ska få göra abort när det är fostrets kön som är motivet.
På Corren.se har diskussionen dessutom handlat om att männen inte har något att säga till om när abortbeslut ska fattas. En del tycker att det är djupt orättvist att en man kan bli pappa mot sin vilja och tvingas att betala underhåll, även om kvinnan låtit honom tro att hon äter p-piller.
Till dessa män finns det bara en sak att säga: Du behöver inte stoppa in den, och om du ändå vill göra det finns det kondomer.
Men det finns en jämställdhetsaspekt på att kvinnan ensam fattar abortbeslut. En man som blir pappa mot sin vilja kan tvingas att betala underhåll, men han kan inte tvingas att engagera sig i barnet. Att det finns ofrivilliga pappor, medan den fria aborten bör göra de ofrivilliga mammorna till en mycket ovanlig kategori, sätter en gräns för hur jämställt föräldraskap vi kan få.
Att oroa sig för dessa baksidor med aborter är dock en lyx man bara kan unna sig om man redan har en fri aborträtt och tar den för given. I Sverige får kvinnan fritt avbryta graviditeten till och med den 18:e graviditetsveckan, och hon behöver inte ange några skäl. Det innebär att aborter sker av anledningar som vissa uppfattar som stötande - att fostret är av "fel" kön, att kvinnan inte vill bli tjock, att graviditeten är en följd av ett fylleslag på Finlandsfärjan - men det är ändå kvinnans privatsak att avgöra om hon vill ha abort.
En lika viktig sida av den fria aborträtten är kvinnans rätt att avstå abort. Mannen kan inte tvinga henne till abort för att han inte vill bli pappa, och samhället kan inte tvinga henne för att fostret har en funktionsnedsättning som kan innebära framtida kostnader.
Den fria aborträtten är en absolut förutsättning för jämställdhet. Ett av de tydligaste bevisen är hur våldtäkt används i vissa krig i länder utan aborträtt. Kvinnor som tvingas bära och föda sådana barn tillåts aldrig att glömma övergreppet, och det gör inte deras omgivning eller barnen heller. Med fri aborträtt och abortkliniker skulle vapnet krigsvåldtäkt förlora en del av sin kraft.
Det är möjligt att gränsen vid 18 graviditetsveckor i framtiden kommer att sänkas, i takt med att läkarna blir duktigare på att rädda livet även på mycket för tidigt födda. I så fall handlar det om att medicinvetenskapen ändrar vår syn på när ett foster är livsdugligt, och att lagstiftningen anpassas till nya fakta. Det är något helt annat än att väga enskilda kvinnors abortskäl på moralvåg, eller kräva att män som inte tänkte efter före ska få något slags veto. Den fria aborträtten bör inte tas för given - vilket den gör när en kvinna som inte vill ha fler döttrar får människor att ropa på restriktioner.