Säg "social ingenjörskonst" och de flesta liberaler får något vildsint i blicken. Social ingenjörskonst associeras i Sverige med socialdemokratins ständiga strävan att med skatter, bidrag och samhällsplanering få folk att göra det de inte själva begriper är bäst för dem. Naturligtvis retar en sådan uppfostrarattityd liberaler, som vill ge varje individ största möjliga frihet att bestämma över sitt eget liv.
Därför är det konstigt att regeringen och Anders Borg hela tiden hamnar i den sociala ingenjörskonsten när de argumenterar för inkomstskattesänkningar.
Det finns förvisso starka "ingenjörsskäl" för sänkta skatter: När arbete lönar sig mer blir arbetstimmarna fler. Då ökar inkomsterna, konsumtionen, skatteintäkterna och efterfrågan - det behövs ännu fler som arbetar, och arbetslösheten sjunker. Så ser den goda cirkel ut som finansministern vill uppnå med skattesänkningarna. Ett vinnarrecept både för individer och samhällsekonomi - men likväl social ingenjörskonst.
Regeringen skulle lika gärna kunna argumentera för skattesänkningarna ur ett frihetsperspektiv:
"Eftersom du har tjänat ihop pengarna, och eftersom du är expert på ditt liv och vet vad du vill spendera pengarna på, så tar vi inte mer än vi absolut måste i skatt. Resten bestämmer du över."
Kanske skulle ett sådant budskap uppskattas mer av väljarna. Många tilltalas nog mer av att vara Pippi Långstrump - vild och fri och gör vad hon vill med alla guldpengarna - än Kulla-Gulla - en pliktmedveten arbetsmyra.
Både arbetslinjen och frihetslinjen behövs, och argumenten måste vässas. Det är en svår uppgift att övertyga väljarna om att skattesänkningar är bra.
Opinionsmätningar, insändare och ett inslag i Aktuellt (15/4) visar att många är skeptiska till sänkta skatter. "Hellre mer pengar till välfärden än skattesänkningar" och "Jag har då inte märkt av någon skattesänkning", är vanliga uttryck i dag.
Där har regeringen två pedagogiska utmaningar.
Välfärdens försvarare möts bäst med en förklaring av Anders Borgs sociala ingenjörskonst. Om människor inte vill arbeta så ger inte ens 100 procent i skatt tillräckligt med pengar till välfärden. Skatten måste vara så låg att människor vill arbeta och driva företag - då blir det pengar till välfärden.
"Jag har inte märkt någon skattesänkning" är svårare. Alla med arbetsinkomster har bevisligen fått sänkt skatt, men många har inte märkt det. Om s vinner valet 2010 och tar bort alla jobbskatteavdrag så skulle människor sannolikt märka det. Men då är det för sent.
Kanske är det bara att göra som Fredrik Reinfeldt - konstatera att ökad sysselsättning, konsumtion och tillväxt gör att skattesänkningarna märks, även om enskilda väljare inte märker skillnaden i plånboken. Kanske är väljarnas ointresse till och med en effekt av skattesänkningarna - Pippi Långstrump är inte känd för att räkna guldpengarna i kappsäcken. Fria människor har roligare saker att ägna sig åt.