Men det finns en allvarlig bakgrund till teveinslagen. I krisens USA diskuteras nu om staten ska rädda banker genom att pumpa in skattepengar, eller genom att nationalisera bankerna. Det senare kallas för det svenska sättet, eftersom vi gjorde så under 90-talskrisen.
Samtidigt används Sverige som ett avskräckande exempel av republikanska kritiker till Obamas politik. När presidenten vill öka statens och politikens makt och bygga ut välfärden blir en del amerikaner rädda och menar att USA är på väg mot socialism: "Vill vi verkligen bli Sverige?", undrar högern i USA.
För många svenskar låter det underligt. Men vi kan knappast begära att amerikaner ska ha en mer nyanserad bild av oss än vi har av dem, och den svenska USA-bilden är inte särskilt nyanserad.
Den svenska vänstern har utsett USA till sin favoritfiende, och hamnar ibland i tråkigt sällskap i sin iver att omfamna andra Amerikahatare. När svensk vänster beskriver USA låter det som om fattiga där har det svårare än svältande i Afrika, och som om rättsskipningen i USA är värre än den i Iran.
På motsvarande sätt vill delar av svensk borgerlighet gärna blunda för de problem som finns i USA, för att landet hittills varit en viktig symbol för individens frihet och marknadsliberalism.
Även om USA används som projiceringsyta för olika ideologiska uppfattningar i Sverige ligger inte hela skillnaden mellan oss och dem i vänster- respektive högerpolitik. USA har den amerikanska drömmen om en man som startar med två tomma händer och bygger upp en förmögenhet - vi har Luther och Jante.
Skillnaderna mellan Sverige och USA är stora, och fascinerar många svenskar. De flesta av oss skulle inte vilja bo i ett land där tillgången till sjukvård och utbildning hänger på betalningsförmågan. Samtidigt lockas många av friheten, att politiker och myndigheter inte styr individernas liv, och att framgång uppmuntras och beundras och inte är något att be om ursäkt för.
Men kanske är detta på väg att förändras. Timbromedarbetaren Billy McCormac diskuterade i SVT Obamas första 100 dagar vid makten, och sade att presidenten förändrar det sociala kontraktet. Ett exempel är att Obama vill stoppa möjligheten att göra skatteavdrag för välgörenhet, för att staten och inte individerna ska avgöra vilka som är behövande.
Det är sorgligt. Att Obama vill ge alla amerikaner sjukvård och utbildning är bra, men att han flyttar beslut från individerna till politikerna är beklämmande. Det minskar hoppet för oss som vill tro att man kan ha båda delarna - både välfärd och frihet för individerna. Att Obamas "change" innebär mindre makt till individerna och mer makt till politikerna är en tråkig nyhet.