I torsdags fick elever och äldreboende i Kinda njuta av en helt lokalproducerad måltid (Corren 30/9). Politikern Göran Olsson (C) fick smaka på soppan och sade sig se fram emot mer närproducerad mat i kommunens kök: "Vi jobbar för det och försöker också påverka våra tjänstemän i den riktningen". Olssons uttalande är problematiskt.
I måndags rapporterade Ekot att det råder stor osäkerhet bland kommuner som vill ge barn och äldre mat som producerats med miljö- och djurkrav. När kommunerna ställt sådana krav i sina offentliga upphandlingar dras de ofta inför rätta - och förlorar i regel.
"Absurt!" menar riksdagsledamoten och agronomen Betty Malmberg (M), som skrev om saken tillsammans med före detta lantbrukaren Bertil Hansson i Corren (29/9), att Sverige "inte kan dra nytta av de mervärden som svensk produktion ger". Krav som höjer lantbrukarnas kostnader men som de vid offentliga upphandlingar inte har någon nytta av, resonerar de.
Malmberg och Hansson gör rätt som inte lägger skulden på EU. För enligt EU-reglerna inte bara får kommuner och andra som gör offentliga upphandlingar ställa specifika miljökrav. Det uppmuntras till och med, liksom av den svenska lagstiftningen.
Nyckeln till framgång ligger i att miljökraven inte strider mot några av EU:s principiella regler, som är att miljökraven från den upphandlande myndigheten måste:
- ha ett samband med kontraktets föremål (inga irrelevanta krav)
- vara uttryckligen angivna (inga efterhandskonstruktioner)
- vara förenliga med de grundläggande EG-rättsliga principerna, särskilt icke-diskrimineringsprincipen (inga leverantörer får uteslutas)
- vara objektiva och mätbara (inga svävande formuleringar)
Det fungerar alltså inte att ställa kravet "lokalproducerad" i förfrågningsunderlaget. Det bryter mot icke-diskrimineringsprincipen eftersom det utesluter producenter som inte är från trakten. Dessutom är det inte säkert att just transporten är den största miljöpåverkande faktorn hos varan, vilket gör prioriteringen "lokalproducerad" fel.
Däremot går att ställa krav på till exempel djuruppfödning såsom foder och transporttider i sin upphandling. Men då ska kraven handla om att säkerställa kvalitet, inte vara protektionistiska för att gynna svenska leverantörer eller producenter. Dessa kommer förmodligen dra fördel av kraven ändå.
Det man dock får räkna med som upphandlare är att om det kommer en leverantör utifrån med ett bättre anbud än den lokala producenten, måste man anta det anbudet. Och det är förstås inte mer än rätt! Kindamat är ju inte bra för att den komma från Kinda, utan på grund av andra värden som är värda - och tillåtna - att efterfråga. Så visst kan svenska bönder ha fördel vid offentliga upphandlingar - men inte på grund av de är svenska!