Inte lätt att vara nummer ett, Brown

När Gordon Brown tog över som premiärminister i Storbritannien i juni förra året pekade opinionssiffrorna för Labour först käpprätt uppåt. Nya skandaler om oredovisade inbetalningar till partikassan hotar nu att permanenta nya bottennoteringar för partiet.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2008-01-20 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

När Gordon Brown tog över som premiärminister i Storbritannien i juni förra året pekade opinionssiffrorna för Labour först käpprätt uppåt. Nya skandaler om oredovisade inbetalningar till partikassan hotar nu att permanenta nya bottennoteringar för partiet.

Under tio år var Brown finansminister under Blair - och i kulisserna en ständig medtävlare om partiledarskapet. Men han var också en av hjärnorna bakom Nya Labour, som i efterdyningarna till Margaret Thatchers liberalkonservativa regim trädde in och ritade om hela den politiska spelplanen i Storbritannien.

Många konservativa hade trott att Browns lite ofina försök att tvinga Blair från tronen skulle ligga honom i fatet. Men tvärtom steg opinionssiffrorna till nya höjder för Labour när Brown tog över.

En och annan politisk analytiker hade förmodligen redan börjat skissa på artiklar om arvet efter det konservativa partiets ledare, David Cameron. Det fanns ju förresten inte så mycket att skriva. För vad hade han egentligen åstadkommit? En ny logotyp, en grönare framtoning, en mjukare retorik. Ingen riktig uppdatering av partiets politik. Cameron var "style, not substance" löd omdömet. Inom partiet började folk bli nervösa. Det ryktades till och med om försök att avsätta partiledaren - i upprinnelsen till ett val.

För i början av förra hösten trodde många att Brown skulle dra nytta av medvinden och utlysa nyval - något premiärministern har rätt att göra innan den femåriga mandatperioden gått till ända.

Brown avstod från den frestelsen. Och sedan vände allting.

En färsk opinionsmätning ger Tories 40 procent av väljarsympatierna, medan Labour får 33 procent. När britterna fick frågan om premiärministern gör ett bra jobb i slutet av november förra året svarade bara 33 procent ja. En månad tidigare var hela 59 procent nöjda.

Hur kunde det vända så fort?

National Health Service, det brittiska sjukvårdssystemet, tappade bort uppgifter om 160 000 patienter, som skulle integreras i en ny databas. Alla anklagade regeringen.

Gordon Brown lovade att britterna skulle få folkomrösta om Lissabonfördraget - det som tidigare har kallats EU:s nya konstitution. Det löftet tycks han inte kunna hålla, något Cameron förstått att utnyttja.

Krisen som drabbade bolåneföretaget Northern Rock, i kölvattnet på subprimekrisen i USA, anses ha hanterats klumpigt av Brown.

David Cameron har lovat att nästan avskaffa arvsskatten, populärt kallad "the death tax" i England. Det tilltalar medelklassväljarna.

Som grädde på moset har nya uppgifter om oredovisade bidrag till Labours partikassa duggat tätt den senaste tiden. Ett ömtåligt område efter en praktskandal under Tony Blairs tid.

Gordon Brown har inte heller visat den handlingskraft som många förväntat sig av nationens nya ledare. Säkert ligger det något i den brittiske journalisten Jon Snows kommentar till Ekot nyligen:

"Det är ett stort steg från nummer två till nummer ett, så är det nog i Sverige också."

Läs mer om