Vänsterledaren totalsågar inte bara Socialdemokraternas agerande inom den rödgröna gruppen utan ifrågasätter hela socialdemokratins existensberättigande. S saknar självförtroende och är "för rädda för att avvika för mycket från Reinfeldt och Borg". Ohly ser en risk att "ett så räddhågset parti bara verkar eftersträva makt, inte upplevs som ett parti med idéer som bär in i framtiden". Ohly sparkar på den som redan ligger. Men det betyder inte att han har fel. Många har uppgett att ett av de rödgrönas problem var just att de efterapade alliansen för mycket och att skillnaderna blev för små. Eftersom regeringen klarat sin första mandatperiod så pass bra och alternativet verkade vara en blek och lösare sammansatt kopia av detsamma, valde fler det säkra framför det osäkra.
Vad som däremot förbryllar är Ohlys syn på sin egen och Vänsterpartiets roll i det rödgröna samarbetet. Varför framförde han inte kritiken innan valet. Och om så gjordes utan gehör - varför stannade V kvar i gruppen? Det var dumt gjort av S och MP att till en början utesluta det enda rödgröna partiet (V, reds anm), skriver Ohly samtidigt som han slår fast att det var V som först påtalade behovet av ett samarbete. Sahlin har senare medgett att den rödgröna samvaron kunde blivit mer långvarig utan vänsterns inblandning. Tveksamma mittenväljare kan ha knuffats över blockgränsen av Ohlys närvaro. Ohly själv ser tvärtom på saken, att en mer uttrycksfull vänsterpolitik hade kunnat vinna valet åt de rödgröna. Han vill få det till att S gett upp sin identitet som jämlikhetsparti, men facit i regeringsplattformen visar att det var V som gjorde de mest iögonfallande uppoffringarna, exempelvis diverse skattesänkningar och inom skolpolitiken. Så innan han sänkte S borde kanske Ohly sett om sitt eget hus. Även om han vred sig som en mask vid konfrontering av vissa överenskommelser, så var det likväl överenskommelser som inbegrep V lika mycket som S.
Men enligt Ohlylogiken flydde alltså väljarna från Socialdemokraterna till Miljöpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna för att vänsterpolitiken inte var tillräckligt vänster! Värt att påpeka i sammanhanget är att V inte ökade utan också tappade en del väljare. Hur som haver så är det rödgröna samarbetet historia, även om Ohly inte utesluter någon form av gemenskap inför 2014 - ett val som han vill leda Vänsterpartiet igenom. I så fall blir det tioårsjubileum som partiledare och som det låter ska det firas med valrörelsetemat: "Våga vara vänster". Det kan bli svårt att locka med sig den nya S-ledaren på det tåget.