De senaste veckorna är det fyra frågor som dominerat den amerikanska presidentvalkampanjen. I slutet av juni beslutade Högsta domstolen för att president Obamas sjukförsäkringsreform inte strider mot konstitutionen. Den kan alltså inte stoppas på juridisk väg. Några dagar senare fick Obama en sur påminnelse om att arbetslösheten inte minskar i den takt han önskar. Fortfarande ligger den en bit över åtta procent.
Hans motståndare Mitt Romney har senaste tiden attackerats hårt för sin karriär som riskkapitalist. Han brukar själv referera till den perioden av sitt liv som ett bevis för att han känner till "den riktiga ekonomin", till skillnad från Obama, och därför är bättre skickad att bekämpa arbetslösheten. Kritiken gäller att Romneys företag ska ha hjälpt andra företag att flytta arbetstillfällen från USA till låglöneländer. En försyndelse extra stor i år när USA blivit alltmera protektionistiskt.
För att återta initiativet spekuleras det i att Romney ska offentliggöra sin vicepresidentkandidat redan i juli, betydligt tidigare än brukligt. Den som följer kampanjen inser att den emellanåt är smutsig men mest spännande och intensiv. Likväl är det något som saknas, eller i alla fall får lite uppmärksamhet: Sakfrågorna.
I en amerikansk valkampanj tycks allt ligga på bordet; familjen, äktenskapet, yrkesbakgrund. Allt utom just politiken. Ingenting verkar heller vara för litet eller ligga för långt bak i tiden för att inte läggas under lupp. Ett exempel från den senaste veckan är att Romney har tvingats svara för en oetisk uppgift han gav åt en anställd när han var chef? år 1977. Också äktenskapet kan vara ett bra slagträ. När han kritiserats för att vara ombytlig i sina åsikter, pekar han på att han alls inte är en ombytlig person, han har ju varit gift med samma kvinna hela livet.
Frågan är förstås varför det är såhär? Ett skäl är att amerikanarna verkar mycket mer måna om karaktären på sina politiker än vad svenskar är. Att vara en "skön kille", som vanligt folk vill ta en öl med eller bjuda hem på grillparty, är minst lika viktigt, om inte viktigare än åsikterna för presidentkandidaterna.
Obamas hantering av ekonomin, med förslag på skattesänkningar för alla utom de allra rikaste samtidigt som staten lånar mer och mer pengar, skulle ha hackats i småbitar av opposition och medier här hemma. Förvisso jublar ingen över den ekonomiska situationen i USA, men amerikanarna gillar fortfarande Obama mer än Romney och därför leder han i opinionsmätningarna.
Ett annat skäl skulle kunna vara att kandidaterna hamnar i strålkastarljuset först i och med kampanjerna. Några partiledare av samma slag som i Europa har ju inte de amerikanska partierna. I Sverige kan en politiker ha varit partiledare i ett par år innan det vankas val. Då är den tuffa karaktärsgranskningen redan gjord.
Vad som än händer lär det bli lättare att få veta vem som är "skönast" av kandidaterna än vem som kan laga den trasiga ekonomin.