Det var när Ansvarskommittén lämnade sitt slutbetänkande 2007 som debatten om regionfrågan tog fart. Då hade frågan om en annorlunda regionindelning av Sverige diskuterats i decennier. Även om politikerna sade sig vilja undvika fokus på kartritande, var det ofta just vid gränsdragandet man hamnade. Här i Linköping blickade makthavarna främst söderut mot de norra delarna av Småland och Jönköping. Systerstaden Norrköping suktade i stället norrut mot Nyköping och Stockholmsregionen – en linje som sett till arbetsmarknaden, infrastrukturmöjligheter och ekonomisk tillväxt var ett riktigare fokus.
Redan 2009 gjorde Alliansregeringen klart att några tvångsindelningar i storregioner inte skulle bli aktuella. Regionbildningen skulle komma underifrån. Och alla som hängt med lite i debatten vet hur frågan om en östgötaregion stötts och blötts - från politiskt håll. Sällan har väl en fråga varit så omfångsrik och engagerat så många politiker på alla nivåer, samtidigt som folket varit tämligen oengagerat. Med rätta, skulle det visa sig. För det blir ingen del i en storregion för Östergötlands del, och inte heller för de flesta andra län. I stället bildar Östergötland en egen så kallad regionkommun från och med 1 januari 2015.
Kommer den vanlige östgöten märka någon skillnad? Troligen inte. Statusuppdateringen till regionkommun innebär att de regionala ansvarsområdena samlas under landstinget. Regionförbundet Östsam, i dag ansvarigt för regionens utveckling inom exempelvis näringsliv och kultur, läggs ner. Denna effektivisering är den mest välkomna i hela denna långdragna historia. Om regionfrågan varit östgötarna avlägsen har väl regionförbundet tett sig som en än mer främmande fågel. Nu hamnar organisation, ansvar och finansiering under ett och samma demokratiskt direktvalda fullmäktige. Något som välkomnas även av Östsams ordförande sedan valet 2006, Jan Owe-Larsson (M): ”Ett jättebra beslut” (Corren 24/9).
Beträffande samarbetet Linköping-Norrköping har regionfrågan knappast förstärkt utan snarare tärt på detsamma. Corren ställde sig på Norrköpings sida gällande en regionbildning norrut, just med tanke på den växande arbetsmarknaden och utvecklingsmöjligheterna med en länk mellan East Sweden (gamla Fjärde storstadsregionen – apropå dålig folklig förankring) och Stockholmsregionen. Förhoppningsvis sätter inte bildandet av en regionkommun käppar i hjulet för en sådan framtida utveckling för Östergötland, med närheten till huvudstadens utbud som dragplåster. Möjligen kommer regionindelningen också att ge länet lite arbetsro att förbättra sin egen attraktionskraft. När de nu kommer att stå sida vid sida inom samma geografiska gränser kanske Linköping och Norrköping kan se på varandra mindre som konkurrenter och mer som samarbetspartners.