Sverige behöver mer invandring. Det är egentligen en självklarhet för ett land med en åldrande befolkning. Ändå har den svenska hållningen till arbetskraftsinvandring varit ytterst restriktiv sedan 1970-talet. Det är socialdemokratins och fackföreningsrörelsens "förtjänst". Men för två år sedan tvingade de borgerliga och miljöpartiet regeringen att förbereda en uppmjukning av restriktionerna.
Regeringen fick tillsätta en utredning, Kommittén för arbetskraftsinvandring under ledning av förra statsrådet Lena Hjelm-Wallén.
Utredningen skall bli klar först om ett år, men redan nu aviserar den förändringar i den riktning som majoriteten i riksdagen önskar. Lena Hjelm-Wallén konstaterar att dagens regler är "onödigt restriktiva". Hon pekar på att vi till exempel inte tillåter gäststuderande att stanna kvar i vårt land efter studietiden. Det är ett otroligt slöseri. "En sådan grupp skulle kunna göra stor nytta i vårt land om de vill stanna", framhåller Hjelm-Wallén.
Men hon understryker samtidigt att en förändring av reglerna för arbetskraftsinvandring inte bara får gälla spetskompetens, inte enbart omfatta grupper som forskare, läkare och ingenjörer. Sverige har även behov av annan vårdpersonal och av "vanlig" arbetskraft. Och om Lena Hjelm-Wallén får som hon vill, kommer dörren öppnas för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.
Ännu är vi inte där, men det är glädjande -- och kanske också lite oväntat -- att den socialdemokratiska ordföranden för Kommittén för arbetskraftsinvandring ställer en sådan liberalisering i utsikt. Det är dock betecknande att arbetslivsminister Hans Karlsson avböjt att kommentera Hjelm-Walléns utspel. Statsrådet låter hälsa att han avvaktar tills det finns färdiga förslag att ta ställning till.
Det kan i och för sig tyckas rimligt, men med tanke på det som hittills varit den socialdemokratiska regeringens hållning i frågor som rör invandring av arbetskraft är det lätt att tolka Hans Karlssons ovilja att säga något som ett negativt tecken. Men det spelar egentligen ingen stor roll. I denna fråga är det inte regeringen som anger takten, den har bara att anpassa sig till det som en majoritet i riksdagen kräver.