Antalet döda i självmordsbombningar och granatattacker blev 37. Under loppet av en enda dag. Det är en hisnande bild av tillståndet i ett land. Ändå överröstes det irakiska folket av gratulationer från hela världen under gårdagen.
För man vet att landets första flerpartival på över femtio år ändå får ses utifrån de extrema omständigheter som råder i landet. Terrorgrupperna hade hotat alla som röstade med döden och utlovat ett fullkomligt blodbad under valdagen. Det var omständigheter under vilka interimsregeringen satt ut ett 50-procentigt valdeltagande som mål.
Men resultatet, ett deltagande på 60--75 procent och ett dödsantal långt under hundra, var nog för att både glädja och överraska.
Naturligtvis är Irak inte fullt demokratiskt efter detta. Det är en födelse vi har bevittnat, inte något slags slutpunkt. Och födslar är allt annat än ordnade och fläckfria historier. Det kommande arbetet handlar om att värna demokratins överlevnad. Rösträkningsprocessen skall säkras, en vald regering skall framförhandlas och en konstitution efterlevas. Och framöver skall ett amerikanskt trupptillbakadragande ske under former som inte lämnar ett militärt maktvakuum i landet. Allt detta under samma extrema omständigheter som fick världen att dra en suck av lättnad vid budet att "endast" 37 människor dödades på valdagen.
Men faktum kvarstår: valet lyckades och en irakisk civilitet gjorde sig gällande mitt i våldets mörker.