Lördagens nyval till Islands parlament alltinget blev en promenadseger för Socialdemokraterna och Vänstern De Gröna. Anledningen till att det arton år långa konservativa styret med Självständighetspartiet bryts är missnöjet med den ekonomiska politiken.
Island har drabbats mycket hårt av den globala finanskrisen. Landets banksektor, liksom många isländska företag, gjorde sig beroende av stora lån och investeringar utomlands. Innan krisen sågs agerandet som ett genidrag. Island var det "nordiska miraklet" och förra årets listetta på FN:s Human Development Report, där bland annat välstånd och medellivslängd spelar in.
Men den internationella beroendesituationen gjorde Island extra sårbart för krisen, som sköljde in över ön likt en tsunami. De isländska bankernas fordringar utomlands var tio gånger större än landets BNP och därmed var någon statlig bankgaranti, à la Anders Borg, inget att hålla i handen. Resultatet blev en bankkollaps som övergick i fritt fall för den isländska kronan och höjdrekord för inflationen, räntan och arbetslösheten. Både landets och islänningarnas privata skulder växte snabbt.
Skämtsamt sades det att konkursboet Island var till salu, men för islänningarna var situationen förstås allt annat än komisk. Det regerande Självständighetspartiet klarade inte att skjuta hela skulden på bankchefer och valutaspekulanter. Folket var i uppror och kravet på partiets avgång förverkligades i januari. En provisorisk koalitionsregering med Socialdemokraterna och Vänstern De Gröna bildades. Och i och med lördagens valresultat får denna fortsatt förtroende.
Det isländska folket krävde en syndabock för landets finansiella lidanden. Med gemensamma krafter fick islänningarna sina forna makthavares huvuden serverade på fat. Folket fick utkräva sin hämnd - nu återstår att se om de rödgröna kan förvalta det missnöjesmandat som de fått.
Det finns frågetecken i samarbetet mellan S och V. Ett eventuellt medlemskap i EU är en viktig fråga där partierna är oense. Statsministern, S-ledaren Johanna Sigurdardottir, är hängiven anhängare av EU och tror på ett medlemskap i unionen - och i EMU- som ett sätt att stadga Islands ekonomi. Samarbetspartnern Steingrimur Sigfusson, Vänsterns partiledare tillika finansministern i den tillfälliga koalitionsregeringen, är inte lika benägen att hålla med. EU-medlemskapet är ett av många viktiga beslut som väntar den nya regeringen - som nu befinner sig i majoritet.
Att Island drabbats så hårt av finanskrisen kan inte härledas till blott politiska faktorer. Visserligen fördes även bankdirektörer till offeraltaret, men det politiska hundhuvudet vägde ändå tyngst. Islänningarna sätter stor tilltro till sin nya regering och ansvaret vilar tungt Sigurdardottirs axlar, som enligt egen utsago känner sig " rörd, stolt och ödmjuk" inför uppgiften att efter tre månaders prövotid inleda allvaret tillsammans med kollegerna i Islands nya regering.