På grund av bankernas orädda spekulationer på världens finansmarknader föll hela landets ekonomi ihop samtidigt som den amerikanska banksektorn. När den rasade och bankerna på Island kollapsade tog staten över både ägandet och de gigantiska kreditförluster de hade dragit på sig. Den isländska ekonomin stod på konkursens rand, men tack vare lån från utlandet kunde en konkurs förhindras.
Nu vill Storbritannien och Holland att Island ska börja betala tillbaka lånen och det har utlöst en politisk kris på Island. De redan hårt prövade islänningarna vill inte vara med och betala notan för bankernas vidlyftiga leverne. Presidenten Olafur Ragnar Grímsson har inte orkat stå emot protesterna och har kört över alltingets beslut om skuldavtal med Storbritannien och Holland. Frågan kommer därför att avgöras i en folkomröstning.
Att folket är upprört går att förstå. Islänningarna har redan fått sin beskärda del av krisen: Både lånekostnaderna och arbetslösheten har rakat i höjden.
Men kan Island som nation avstå från att betala tillbaka lånen? Nej. Det vore att smita från sitt ansvar och äventyra Islands trovärdighet.
Bättre då att försöka förhandla sig till återbetalningsvillkor som även allmänheten tycker är rimliga.