Israels prekära säkerhetspolitiska läge, inringat av mer eller mindre fientliga stater och med terroristerna i Hamas och Hizbollah inpå knuten, har medfört en försiktighetslinje som gränsar till paranoia. Historien har lärt israelerna att inte lita till någon annan än sig själva och att helst slå till först, och hårdast. Men aggressionspolitiken riskerar, förutom det lidande den dagligen medför för befolkningen på Gaza och Västbanken, att bli kontraproduktiv.
Extremiströrelser som Hamas och Hizbollah profiterar på skräcken och vanmaken som följer i spåren av Israels maktpolitik. Blockaden av Gaza, som syftar till att hindra införsel av vapen och materiel till Hamas, har kommit att bli en kollektiv bestraffning av Gazas civilbefolkning. Israel vill inte släppa på blockaden så länge raketbeskjutningen av civila mål i Israel fortsätter, men bidrar därmed till incitamenten för raketbeskjutningarna.
Med attacken mot aktivistfartygen har Israel skjutit sig själva i foten. Relationen till USA, som är helt avgörande för det fortsatta fredsarbetet, är minst sagt ansträngd. Dessutom har man förlorat sin enda muslimska allierade, Turkiet. I väst har övergreppen bidragit till att underblåsa den Israelfientliga opinionen. Israelerna upplever sig ensamma i en fientlig omvärld. Fortsätter de på den inslagna vägen riskerar det att bli en självuppfyllande profetia.
Israel kan inte längre vara sig självt nog. De måste börja ta hänsyn, både till palestiniernas villkor och till det internationella fredsarbetet. Skulle de genom fortsatt halsstarrighet få både USA och EU emot sig riskerar hela regionen att destabiliseras, och fredsprocessen, som redan hänger på en skör tråd, att gå om intet.
En oberoende utredning måste tillsättas för att bringa klarhet i vad som hände ute på fartygen i måndags morse, både de israeliska övergreppen, och den turkiska islamistorganisationen IHH:s agerande och intentioner. I Dagens Nyheter (DN 3/6) berättas att IHH, som var huvudarrangör bakom fartygskonvojen, är nära förbundet med Hamas och har en lång historia av stöd till väpnad kamp. Israel måste ställas till svars för sina brott, men det är också viktigt att det klarläggs vad som var konvojens verkliga syfte och vad som fanns ombord på fartygen.
Det finns dock ljuspunkter. I Cecilia Uddéns reportage från Gaza ( SR P1 Morgon 27/5) vittnar vanliga Gazabor om en trötthet, mot blockaden givetvis, men också mot Hamas auktoritära religiösa styre. Att islamismen förlorar inflytande är ett viktigt steg mot en fredlig lösning. Men då krävs också en förändrad inställning från Israel.