Sedan juni 2004 är jag invald i europaparlamentet. Jag fick det ena av de två mandat som gick till folkpartiet, trots att jag av partiet hade placerats på tredje plats. Att jag ändå blev invald berodde på personvalet, att ett stort antal människor kryssade för just mitt namn.
Det avgörande motivet för mig att kandidera politiskt var att jag kom till insikt vilket omfattande samhällsproblem mäns våld mot kvinnor är. Att vi lever i en könsmaktsordning är för mig ett självklart faktum. Denna maktordnings mest extrema uttryck är just mäns våld mot kvinnor. Inte bara det vi ibland kallar hustrumisshandel, utan även sådana fenomen som prostitution och trafficking eller sexslavhandel. Att jag ville kandidera för folkparitet var ingen slump. Jag är liberal och feminist, för mig är dessa två ideologier lika grundläggande. Med utgångspunkt i mina egna erfarenheter kände jag att jag ville vara med och förändra sakernas tillstånd. Mina egna erfarenheter fortsätter samtidigt att påverka mitt privatliv. Att i många år ha levt i ett förhållande präglat av våld sätter spår framförallt i själen. Posttraumatisk stress är ett uttryck för en verklighet jag är väl bekant med.
Tillsammans med den man som hösten 2003 dömdes för att ha misshandlat mig, hade jag under flera år ett aktiebolag. Både han och jag är nu åtalade för att detta bolag inte skrev någon årsredovisning under det sista verksamhetsåret, som var just året 2003. Det är ett så kallat oaktsamhetsbrott. Vad som egentligen hände och varför det blev som det blev under denna turbulenta tid i mitt liv är jag inte helt klar över. Att bolaget var på väg att gå i konkurs förstod jag, men aldrig trodde jag att detta kunde räknas som ett brott. Men i maj 2005 fick jag besked att jag var åtalad för bokföringsbrott. Det var ett svårt slag. Jag förstår nu att jag borde ha gjort på ett annat sätt, men då hade jag inte den kunskapen.
I slutet av sommaren fick jag så ett telefonsamtal. Det var folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson som sade att partistyrelsen hade fattat ett beslut. Jag skulle i fortsättningen inte få uttala mig offentligt i någon som helst fråga. Jag var också tvungen att hoppa av alla offentliga möten med omedelbar verkan. Enligt beslutet var jag också förbjuden att delta i alla omröstningar i Europaparlamentet. I avvaktan på rättegången, sade han. Om jag blev fälld hade partistyrelsen redan bestämt att jag inte längre fick sitta kvar i parlamentet. Beskedet chockade mig.
Jag hade inte haft svårt att förstå om jag hade blivit uppringd för att man ville diskutera situationen med mig, om partistyrelsen hade lagt fram sina synpunkter och låtit mig åtminstone beskriva hur jag ser på det som hänt. Men här fick jag mig förelagt ett beslut som bara skulle följas. Jag har förståelse för att folkpartiets ledning vill distansera sig från mig.
Men jag vägrar vara tyst, jag bryter därför här mot det beslut som partistyrelsen fattat. Om mitt beslut att vägra vara tyst innebär att jag inte längre är välkommen i folkpartiet så är det en konsekvens jag beklagar, men inte kan undvika.