Vad är nyckeln till att näringslivet ska bli mer jämställt? Könskvotering såklart! Det anser åtminstone Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO. Förra veckan framförde han att man bör införa könskvotering till bolagsstyrelser för att öka representationen av kvinnor. Han menade att näringslivet behöver se mer utav ”kvinnlig kompetens” och ”kvinnligt ledarskap”. Dessutom skulle inkvoterade kvinnor agera som ”symboler” för kvinnor som aspirerar på liknande poster.
Thorwaldssons resonemang grundar sig på att kvinnor är just ”symboler”. Som kvinna får man inte behålla rätten att se sig själv som individ. Först och främst är man alltid kvinna, med ”kvinnlig” kompetens eller ledarstil. Idén om kvotering baseras på föreställningen att kvinnor är utbytbara, för de besitter alla samma typ av ”kvinnliga” egenskaper. När beskrivs någonsin mäns kompetens som ”manlig” kompetens? Män får behålla rollen som individer, medan kvinnor ständigt reduceras till en representant för sitt kön. Att införa kvotering skulle inte bidra till jämställdhet inom näringslivet, utan endast till en ökad fixering vid människors kön.
Lagstiftning kring könskvotering är inte lösningen för att näringslivet ska bli mer jämställt. Dock är dagens situation, utan tvekan, bedrövlig. Det är förvisso bättre i dag än det har varit tidigare, men det räcker inte. Kvinnor når inte lika höga positioner som män, och tjänar inte heller lika mycket. Det måste ske en förändring.
Men så fort dessa problem diskuteras så fastnar man olyckligt nog i kvoteringsträsket. Det är naivt att inbilla sig att problemen med jämställdhet inom näringslivet börjar och slutar med jämn könsfördelning i bolagsstyrelser. Vad är det egentligen som gör att kvinnor inte återfinns på toppositioner i samma utsträckning som män? Är det verkligen för att inte fler kvinnor återfinns inom bolagsstyrelser? Knappast.
Det är en blandning av olika omständigheter som har bidragit till den rådande situationen. Kvinnor tar fortfarande störst ansvar i hemmet, och det är oftast de som är hemma med barnen. Kvinnor går ned till deltid i större utsträckning än män när de bildar familj. Men familjelivet är inte den enda jämställdhetsfällan. Såväl attityder som företagskultur bidrar till att skapa glastak och glasväggar. Och hur ska man åtgärda det? Könskvotering må skapa en illusion utav jämställdhet, men förändrar sällan något i grunden. Företagen måste självmant försöka ta itu med dessa problem. De företag som på eget bevåg försöker skapa en jämställd företagskultur kommer bli betydligt mer attraktiva arbetsgivare. Vare sig staten, eller Karl-Petter Thorwaldsson, kommer kunna framtvinga jämställdhet genom lagstiftning.