Pressen blev för stor. Susanne Järnefjord s, bildningsnämndenordförande i Motala, tar tillfällig paus från politiken. Hon återkommerden 1 mars. Järnefjords tillfälliga avhopp reser flera frågor. Dels denom lokalpolitikernas villkor, dels, och framför allt, den hur partiernahandskas med sina förtroendevalda. Exemplet Järnefjord är avslöjande.Det är oftast hon som fått hålla i skaftet när socialdemokraterna låtitbesparingskvasten sopa rent -- och därmed stå till svars införuppretade medborgare. Det vore felaktigt att påstå att partiets ledningoch ledamöterna i kommunstyrelsen, där de avgörande besluten omkostnadsreduceringar tas, helhjärtat backat upp sin utsatta kollega ibildningsnämnden.
Susanne Järnefjord behövs i politiken. Hon är en av fåöstgötapolitiker som vågat ifrågasätta friskolelobbyn. Hon har tidigareframfört intressanta tankar och idéer kring hur fler ska kunnaengageras i politiken. Att hon i omgångar utsatts för en kanonad avintern kritik (beroende på besparingspolitiken) är eländigt. Kritikenär missriktad. Politikens riktlinjer beslutas av arbetarekommunen ochkonkretiseras av s-ledamöterna i fullmäktige och kommunstyrelse. Feletär att partiet inte vågat ta det kollektiva ansvaret för besluten.
Att vara kommunpolitiker är att befinna sig i stormens öga. Starkaintressegrupper, ofta med den etablerade medelklassen som bas, ser tilldet egna intresset (och backas gärna upp av oss i media), medanpolitikern, som har att hantera det övergripande helhetsperspektivet,görs till flåbuse. Att fritidspolitikern är en utrotnings hotad art ärnågot som borde bekymra oss alla.
Gnälliga företagare
Företagarna Ewa Groppfeldt, Veronica Eriksson och Lena Lyckenvikstämmer upp till gnäll- och gnölkonsert i Corren (14 dec). De låtsasomsorg om de unga och arbetslösa och pläderar för fler tidsbegränsadeanställningar och deltidsanställningar. Trion tycks inte ha en aning omhur verkligheten gestaltar sig. Som att varannan ung LO-kvinna ärhänvisad till tillfälliga jobb. Eller att korttidsanställningen är denvanligaste anställningsformen bland ungdomsgrupperna.Behovsanställningarna ökar mest. Den behovsanställde är en daglönareutan någon som helst trygghet. Behovsanställningen förefaller vara detre företagarnas absoluta ideal. Är Groppfeldt, Eriksson och Lyckenvikrepresentativa för sitt skrå, och om borgarna vinner valet, väntarbistra tider för löntagarna.