Alternativet till kvotering är självsanering. Hittills har det fungerat så där.
Nyligen kom siffror från Women?s Business Research Institute som visar att andelen kvinnliga chefer i näringslivet har minskat. För fem år sedan var en tredjedel av cheferna kvinnor, i dag är bara en femtedel av cheferna kvinnor.
När SvD Näringsliv i våras granskade tio svenska börsjättar blev resultatet nedslående. Inget av bolagen resonerar i valberedningens rapport kring hur könsfördelningen i styrelsen kan bli jämnare, trots att det sedan förra sommaren är obligatoriskt enligt Koden för bolagsstyrning. Bara ett av företagen, Swedbank, nämner ordet könsfördelning.
När det gäller den kvinnliga styrelserepresentationen har den ökning som sågs för ett par år sedan, efter den förra regeringens kvoteringshot, stannat av. Ökningstakten är nu så låg att årets inflöde av nya kvinnor i börsbolagens styrelser blev en ynka kvinna netto. Det motsvarar en ökning från 18,5 till 19,4 procent, vilket är alldeles för lite.
En viktig förklaring till att tillväxten av kvinnor i börsbolagens styrelser går så sakta är finanskrisen och lågkonjunkturen. Bolagen har helt enkelt annat att tänka på än jämställdhet.
Samtidigt har krisen medfört att politikerna blivit mer klåfingriga: Kritiken mot bolagens bonussystem och rörliga ersättningar har inte varit nådig. Och om politikerna kan ha synpunkter på hur bolagen avlönar de sina - varför är det då så kontroversiellt att sätta hårt mot hårt för att öka kvinnorepresentationen? Så att den avspeglar hur befolkningen är uppdelad mellan könen och hur långt svenska kvinnor har kommit när det gäller utbildning och andra meriter.
Det stora problemet med att jämställdheten i näringslivets toppskikt går tillbaka är ju att viktig kompetens inte tas tillvara.
I Norge har man sedan två år en lagstiftning som säger att minst 40 procent av vardera könet ska vara representerat i de stora bolagens styrelser.
Men den klåfingrighet som svenska politiker har visat prov på i krisens spår är inget argument för att de ska blanda sig i ännu mer. Regeringen måste därför öka trycket på börsbolagen på andra sätt.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och näringsminister Maud Olofsson har skrivit brev till ett 40-tal styrelseordförande och bett dem redogöra för hur de resonerar kring jämställdhetsfrågorna. Det är ett sätt. Men det behövs fler.
Uppföljningen måste bli bättre. När det finns en kod för hur bolag ska styras ska den naturligtvis följas.
Bolagens främsta invändning mot kvotering är att det bara ersätter ett redan orättvist system med ett annat. Det ligger mycket i det. Men det är inget argument för att inte försöka göra något åt kvinnobristen i näringslivets toppskikt.