Sju miljarder kronor i en engångssumma i december och höjda statsbidrag med fem miljarder kronor under både 2011 och 2012. Dessutom en översyn av balanskravet så att välskötta kommuner kan samla i ladorna när ekonomin går på högvarv.
Ja, det är den stora satsningen i vårbudgeten, som överlämnas till riksdagen i nästa vecka. Men ett stödpaket till kommunerna presenterades alltså av de fyra borgerliga partiledarna redan i går (DN Debatt).
Beskedet är efterlängtat. Som Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund skriver knackar nu krisen på välfärdens dörr.
Men Sveriges Kommuner och Landsting slog larm redan i december om att 15 000 jobb kan försvinna om inte kommunerna får mer pengar. Sedan dess har hålen i kommunernas kassor för 2009 växt. Av en enkät som Ekot gjort nyligen framgick att var tredje kommun (av de 237 som svarade) kommer att säga upp personal redan i år.
Några pengar för 2009 blir det dock inte. Däremot äntligen ett besked om vad kommunerna kan räkna med från statens sida under de kommande åren.
De sju miljarderna är ett tillfälligt stöd för 2010, för att förhindra uppsägningar och slå vakt om välfärden. De fördelas efter invånarantal. Kommunerna får 70 procent och landstingen 30 procent. De fem extra miljarderna för både 2011 och 2012 är en generell höjning av statsbidragen och ska också värna kommunernas och landstingens kärnverksamheter.
Tillskotten behövs och är därför välkomna. Men frågan är om de är tillräckliga?
Till skillnad från krisen inom industrin dalar inte efterfrågan på välfärd. Däremot minskar kommunernas och landstingens inkomster när färre betalar skatt. Möjligheterna till effektiviseringar är dessutom begränsade i deras redan slimmade verksamheter.
Eftersom vi inte vet hur djup eller långvarig krisen blir går det bara att sia om huruvida regeringens stödpaket räcker för att skona vård, skola och omsorg från krisens härjningar.
Samtidigt är det naivt att tro att kommuner och landsting inte ska påverkas alls av en kris som drabbar världen över. Eller att det bara är regeringen, som oppositionen vill få det till, som ska ta ansvar.
Även staten har hål i sin kassa och kommunerna och landstingen måste ta eget ansvar. De pengar staten skjuter till ska inte stoppas i hål som har uppkommit till följd av en tidigare oansvarig politik. De effektiviseringar som kan göras måste genomföras. Det gäller att tänka och prioritera långsiktigt, något som blir enklare när kravet på kommunerna att varje år ha ekonomin i balans luckras upp.
Men här och nu spelar det ingen roll. Kommunerna dras med stora underskott och har inget sparat i ladorna. Deras hopp står till regeringen.
Gårdagens besked ger dem något att förhålla sig till och en viss förutsägbarhet. Samtidigt är det långt till december och risken för att krisen förvärras är fortfarande stor. Det största frågetecknet är därför inte om stödet till kommunerna är för litet till sin omfattning - utan om det kommer för sent.