Sju miljarder kronor i en engÄngssumma i december och höjda statsbidrag med fem miljarder kronor under bÄde 2011 och 2012. Dessutom en översyn av balanskravet sÄ att vÀlskötta kommuner kan samla i ladorna nÀr ekonomin gÄr pÄ högvarv.
Ja, det Àr den stora satsningen i vÄrbudgeten, som överlÀmnas till riksdagen i nÀsta vecka. Men ett stödpaket till kommunerna presenterades alltsÄ av de fyra borgerliga partiledarna redan i gÄr (DN Debatt).
Beskedet Àr efterlÀngtat. Som Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran HÀgglund skriver knackar nu krisen pÄ vÀlfÀrdens dörr.
Men Sveriges Kommuner och Landsting slog larm redan i december om att 15 000 jobb kan försvinna om inte kommunerna fÄr mer pengar. Sedan dess har hÄlen i kommunernas kassor för 2009 vÀxt. Av en enkÀt som Ekot gjort nyligen framgick att var tredje kommun (av de 237 som svarade) kommer att sÀga upp personal redan i Är.
NÄgra pengar för 2009 blir det dock inte. DÀremot Àntligen ett besked om vad kommunerna kan rÀkna med frÄn statens sida under de kommande Ären.
De sju miljarderna Àr ett tillfÀlligt stöd för 2010, för att förhindra uppsÀgningar och slÄ vakt om vÀlfÀrden. De fördelas efter invÄnarantal. Kommunerna fÄr 70 procent och landstingen 30 procent. De fem extra miljarderna för bÄde 2011 och 2012 Àr en generell höjning av statsbidragen och ska ocksÄ vÀrna kommunernas och landstingens kÀrnverksamheter.
Tillskotten behövs och Àr dÀrför vÀlkomna. Men frÄgan Àr om de Àr tillrÀckliga?
Till skillnad frÄn krisen inom industrin dalar inte efterfrÄgan pÄ vÀlfÀrd. DÀremot minskar kommunernas och landstingens inkomster nÀr fÀrre betalar skatt. Möjligheterna till effektiviseringar Àr dessutom begrÀnsade i deras redan slimmade verksamheter.
Eftersom vi inte vet hur djup eller lÄngvarig krisen blir gÄr det bara att sia om huruvida regeringens stödpaket rÀcker för att skona vÄrd, skola och omsorg frÄn krisens hÀrjningar.
Samtidigt Àr det naivt att tro att kommuner och landsting inte ska pÄverkas alls av en kris som drabbar vÀrlden över. Eller att det bara Àr regeringen, som oppositionen vill fÄ det till, som ska ta ansvar.
Ăven staten har hĂ„l i sin kassa och kommunerna och landstingen mĂ„ste ta eget ansvar. De pengar staten skjuter till ska inte stoppas i hĂ„l som har uppkommit till följd av en tidigare oansvarig politik. De effektiviseringar som kan göras mĂ„ste genomföras. Det gĂ€ller att tĂ€nka och prioritera lĂ„ngsiktigt, nĂ„got som blir enklare nĂ€r kravet pĂ„ kommunerna att varje Ă„r ha ekonomin i balans luckras upp.
Men hÀr och nu spelar det ingen roll. Kommunerna dras med stora underskott och har inget sparat i ladorna. Deras hopp stÄr till regeringen.
GÄrdagens besked ger dem nÄgot att förhÄlla sig till och en viss förutsÀgbarhet. Samtidigt Àr det lÄngt till december och risken för att krisen förvÀrras Àr fortfarande stor. Det största frÄgetecknet Àr dÀrför inte om stödet till kommunerna Àr för litet till sin omfattning - utan om det kommer för sent.