En månad senare är det annat ljud i skällan. I sitt 1 maj-tal gjorde partiledare Håkan Juholt (S) klart att S-linjen är att när uppgiften i Libyen är slutförd (tre månader, enligt riksdagsbeslutet) så ska Sverige "lämna över till någon annan som får ta vid efter vårt ansvar". Att det snarare är en oansvarig attityd, dementerade Juholt som något som "vissa lättviktare" påstått och eldade upp sig så pass att man undrar vem det var han försökte övertyga; sig själv eller publiken i Falun?
Efter Juholts streck i debatten har såväl Urban Ahlin som partisekreterare Carin Jämtin fått på pälsen. I Ekots lördagsintervju hade Jämtin stora svårigheter att försvara "linjen". Hon försökte dribbla bort saken genom att upprepade gånger försöka få det till att det är tack vare Socialdemokraterna som insatsen blev av och att Sverige även fortsättningsvis ska bidra till en demokratisering i Libyen och andra länder. Men varför Jas Gripen inte får stanna kvar efter den 1 juli kunde hon inte svara på.
Flera socialdemokratiska politiker och debattörer har vänt sig mot Juholts utspel. Om det är just ett spel från hans sida har han i så fall valt helt fel gren att plocka billiga politiska poäng i. Det tragiska är att Juholt själv inte inser det, samtidigt som hans närmaste medarbetare tvingas försvara honom.
När den förre utrikesministern Jan Eliasson (S) yttrade sig i Libyenfrågan (Aktuellt 5/5) sade han att han utgår från att varje politiskt ansvarig låter situationen på marken avgöra hur kommande beslut fattas. Eliasson torde således vara besviken på den nye S-ledaren, vilket han inte är ensam om. Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet som vanligtvis är tämligen avogt inställt till allt vad militära insatser heter, kallade Juholts uttalande för "inte särskilt smart" och "lite förhastat". Särskilt som det återstår drygt en och en halv månad på det ursprungliga svenska mandatet och FN ännu inte kommit med en analys av läget.
Språkröret menade att Socialdemokraterna kan få chansen att ändra sig när riksdagspartierna som står bakom den svenska insatsen i Libyen tar upp saken igen - det vill säga alla utom Sverigedemokraterna. Till skillnad från Carin Jämtin, som vill få det till att regeringen på egen hand redan bestämt att Gripenplanens närvaro ska förlängas, har Eriksson fått höra av utrikesminister Carl Bildt (M) att sådana samtal ska föras i slutet av månaden.
Juholt visar dock inga tecken på ändring och Socialdemokraterna framstår som mindre pålitliga i Libyenfrågan än Miljöpartiet. Är det en tillfällighet eller är det en föraning om framtiden vi beskådar?