Juholts tillhåll i partiet är, liksom Carin Jämtin som föreslås bli partisekreterare, till vänster (Lars Ohly var märkbart nöjd med Juholt som han sade bland annat "delar vår syn på vinster i välfärden"). Därmed bryter valberedningen traditionen att partiledare och partisekreterare ska balansera varandra på S högervänster-skala. Anledningen kan stavas Kriskommissionens rapport som förordar ett rejält kliv till vänster för framtida valsegrar. Det återstår att se om väljarna håller med och om Juholt är rätt man att utmana Reinfeldt om statsministerposten.
Juholt, nuvarande försvarspolitisk talesperson, är ingen förnyare. Han har i stället uttryckt att han är trött på allt prat om förnyelse och att S som rörelse haft en idé som fungerat i 100 år. På presskonferensen underströk han visserligen vikten av förändring, men talade samtidigt om exempelvis de starka banden med fackföreningsrörelsen som S kommer att fortsätta ha. Med Jämtin som parhäst är det mycket som talar för att den enda förnyelsen S kommer att genomgå är en tillbakagång till svunna tider - helt i linje med Kriskommissionens önskan!
Det råder få tvivel om att Juholt är resultatet av en kompromiss: Få jublar - Juholts namn fanns inte med på många av distriktens förslagslistor. Men få anser nog att han är ett katastrofval. Och eftersom valberedningens avsikt var att enhälligt komma fram till en enda kandidat som alla distrikt kan leva med, blev till slut Julholt genom uteslutningsmetoden det bästa - eller minst dåliga - alternativet.
Det enda motståndet som den konflikträdda valberedningen kan stöta på tros komma från S-kvinnorna, som anser sig ha en gås oplockad med Juholt sedan Sahlins avgång. Men enligt god S-sed ska eventuella invändningar tystas ned och om en vecka förväntas kongressen göra valberedningens vilja till lag. "Apspel", är förre LO-ordföranden Stig Malms beskrivning av proceduren. Och när Juholt "avtäckts" i går kommenterade Malm, som själv är ombud på kongressen: "Att åka dit och bara ha ett namn att välja på, det gjorde man i Sovjet för femtio år sedan".
Folkbladets Widar Andersson är en annan som hoppats på fler nomineringar med påföljande kongressomröstning. Det är egentligen ett alldeles självklart förfarande. Den nya partiledaren skulle vinna legitimitet på att väljas demokratiskt. Dessutom skulle kongressombuden slippa känna sig som en skock boskap som bara gör som de blir tillsagda.
För att vara ett parti som så tydligt sätter likhetstecken mellan demokrati och politiskt inflytande, är Socialdemokraternas valförfarande förvånande odemokratiskt.