Juholts farliga 70-talsdrömmar

Att låta fackpampar skriva arbetsrättsliga lagar är en destruktiv 1970-talsnostalgi, som hotar den svenska modellen.

Vill Juholt tillbaka till detta? Den 4 oktober 1983 demonstrerade 100 000 människor mot löntagarfonderna, och en namninsamling mot fonderna samlade drygt 530 000 underskrifter (och det var ändå före Facebook).Foto: Anders Holmström/SCANPIX

Vill Juholt tillbaka till detta? Den 4 oktober 1983 demonstrerade 100 000 människor mot löntagarfonderna, och en namninsamling mot fonderna samlade drygt 530 000 underskrifter (och det var ändå före Facebook).Foto: Anders Holmström/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2011-10-29 03:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

När Håkan Juholt i onsdags besökte Kommunal i Norrköping sade han enligt Folkbladets Widar Andersson att det är "Kommunalfackets ledning som skriver lagtexten till den lag om rätt till heltid som blir den första proposition som en ny S-regering lägger på riksdagens bord".

Det borde skrämma vettet ur både sansade socialdemokrater och borgerliga. Att lagstifta om rätt till heltid är fel i sig, eftersom det i praktiken skulle leda till högre arbetslöshet. Ingen vågar anställa en person på deltid om personen när som helst har rätt att kräva heltid, och många företag har skiftande arbetsbelastning som gör deltidsarbete nödvändigt.

Att många av de deltidsanställda finns just bland Kommunals kommun- och landstingsanställda borde dessutom göra lagstiftning onödig. Om den politiska viljan att erbjuda heltid finns är det ju bara för kommun- och landstingspolitikerna att göra det, utan att skriva lagar som skapar problem för det privata näringslivet.

Men det värsta med Juholts uttalande är löftet att Kommunal ska få skriva lagtexten. Det är horribelt! Juholt vill uppenbarligen ta snabbtåget tillbaka till 1970-talets totala politisering av arbetslivsfrågorna.

Före 70-talet rådde den svenska modellen - det vill säga att fack och arbetsgivare förhandlade om allt från löner till anställningsvillkor och uppsägningar, utan någon nämnvärd politisk inblandning. Under 70-talet politiserades arbetslivsfrågorna. Ibland var det LO, vars stora medlemsskara var tvångsmedlemmar i S genom kollektivanslutningen, som pressade S-regeringen. Ibland var rollerna ombytta, eftersom LO var skeptiska till att sitta på flera stolar samtidigt.

Resultatet känner vi till: Lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen och framförallt löntagarfonderna, vars mål var att arbetarna på sikt skulle äga företagen. Det är tre exempel på hur S-regeringar bröt mot den svenska modellen och lagstiftade om sådant som fack och arbetsgivare tidigare hade löst i förhandlingar. Det är också exempel på hur S ensidigt gynnade facken och missgynnade arbetsgivarna.

Tillnyktringen tog tid, Las och Mbl lever kvar, men i dag har vi ändå en hyfsat fungerande svensk modell. Den lovar alltså Håkan Juholt att bryta sönder. Det är inte bara farligt för svenska företag och svensk arbetsmarknad, det är ett stort risktagande av socialdemokratin. Om S går till val på att backa bandet till det politiserade 70-talet marginaliserar de sig själva, bara renläriga socialister kommer att lockas av budskapet.

Moderaterna kan vara glada. Deras mantra om "allmänintresse" kontra "särintresse", som tidigare mest låtit som ett försök att distansera sig från Svenskt Näringsliv, har genom Juholt blivit väldigt aktuellt och relevant. När Juholt lovar att fackpampar ska få skriva lagar kommer många väljare att söka sig till Fredrik Reinfeldt som står på allmänintressets sida.

Läs mer om