Junilistan framställer sig som småfolkets alternativ inför valet till Europaparlamentet den 13 juni. Anförda av förre chefsekonomen Nils Lundgren och före detta riksbankschefen Lars Wohlin ska allmogen sätta etablissemanget på plats.
I går presenterade Lundgren och Wohlin de fältherrar som ska gå i spetsen för det folkliga upproret. Nyliberalen Birgitta Swedenborg, ökänd för sin fackföreningsfientlighet, är den mest kända. Att Swedenborg känner sig hemma i Lundgrens och Wohlins gäng förvånar inte. Men hur i jösse namn ska den här utpräglat marknadsliberala och förmögna trion övertyga folkets massor om att den går i spetsen för en kamp mot eliten och etablissemanget?
Junilistan sjunger den inre marknadens och den oreglerade marknadsekonomins lov. Junilistan ser EU som ett redskap för kapitalet. Därför vill den begränsa politikens makt. Alla som tycker att storkapitalet ska ha mer att säga till om, och politiken mindre, ska rösta på Junilistan.
Det enda positiva med Junilistans inträde på den politiska scenen är att temperaturen stiger inför EU-valet. Från frysgrader till ljummet.